Åh, vilken härlig dag!

NEJ. Det har det verkligen inte varit.
My god really woke up on the wrong side of his bed today.
Mötet blev i halvklass, så måste ta om det nån gång. Någon gång snart. Ska kolla upp en massa. Dock en eloge till människorna med bra idéer idag. Lias organisation och Evelinas muntra visslande + en kanelbulle räddade min dag. Har överlevt även om jag är sådär jävulskt irriterad och envis än. Har snart gjort alla miljoner småändringar till aftonklänningsinlämningen. Jag har lämnat in en uppgift som jag verkligen inte är nöjd med, men vad gör man under tidspress och en totalt allmänt dålig överjävlig dag? Inte så mycket.
Eneas tjorvade som vanligt när jag äntligen har fått en bra idé och ska lämna in en uppgift.
De vanliga 17 graderna i datasalen och stela fingrar gjorde inte saken bättre. Nåja, fick iväg uppgiften efter två timmars ".....har stött på ett problem och måste avslutas". KILL ME.
Så kände jag just då.
Sen säger Fanny att våran uppgift i Stilhistoria till nästa vecka har blivit ändrad. Nu ska min grupp inte längre redovisa om det svenska 30-talet utan om jugend och nåt annat.
Happ. En held dags research, bildsamlande och textskrivande till ingenting.

Jo. Jag är jääävligt bitter. Och imorgon ska jag köra minibuss till ett studiebesök. Ni som vet hur mycket jag älskar att köra bil, inser säkert att det inte gjorde mig gladare.

Och sen ska jag organisera lite saker som resten av min klass inte får veta än. Kan alltså inte ens använda min brutala makt som elevrådsrepresentant och delegera bort den uppgiften.
Sen har vi ju allt annat också. Imorgon startar ett nytt projekt och på torsdag ännu ett.
Heja mig.
MEN. Bara att bryta ihop och komma igen. Har upplevt värre och ska inte klaga imorgon. Då är det en ny dag och jag ska vara så positiv jag bara kan för det är inte det minsta synd om mig ändå.
Jag menar - HALLÅ! Det finns de som inte får äta sig mätta varje dag. När det händer får man självklart klaga. Och man får klaga annars också, men allt klagande är inte så relevant.

Jag är inte stressad. Bara så ni vet, även om det verkar så. Jag vet hur mycket jag tål och jag kommer inte låta mig passera nån slags stressgräns innan jul. Så det så.

What doesn't kill you..

Ja, det som inte dödar, det härdar.
Men inte är det roligt.
Nyss ändrades allt.
Nyss tänkte jag att jag tappade tron på kärleken.
Men du klarar allt. VI klarar allt.
Det är konstigt hur något som var så bra igår kunde bli så dåligt idag.
Livet är inte lätt.
Man kan aldrig vara förberedd för allt, hur mycket man än planerar.


Emelie, kom hem, vi behöver dig just nu!

Härdad

Ja. Jag är härdad. Om några år kommer jag att ha en helt ogenomtränglig fasad. Ogenomtränglig för allt och alla jag inte vill ska komma innanför. Men det gör inget. Världen är hård så då är det lika bra att vara hård tillbaka. Och jag lovar, det kommer jag att vara. Ja, jag kommera att vara en sarcastic mrs. know it all, men jag bryr mig inte. Bättre det än att vara tyst. Jag har inte kommit dit än, men det kommer bli mer "no mercy" än vad det redan är. Sorry. Men som sagt, det är inte än och inte mot mina nära.
Är en väldigt arbetande person så det kommer nog att hålla sig däromkring. 

Tillbringade gårdagen i Götelaborrg med älskade Räkan. Välbehövlig sushilunch är våran grej.
Jag fick höra om politiskt tänkande och hon fick höra mig berätta om projekthetsen som till största delen fortfarande är hemlig. Så hon fick inte höra särskilt mycket tyvärr. Kanske senare.
Mötte upp Lia och Sofia för stadsvandring som slutade med att jag syndade (ja, syndade, inte fyndade) ett par byxor och ett par skor som är "too much" enligt de flesta.
Men jag kan inte motstå "too much". More is more.

Förresten. Upptäckte att jag verkligen har världens bästa pappa idag. Han är alltid bäst, men idag var han mer bäst än vanligt. Blir bra att komma hem till jul.

P.S Lanvin för H&M är ju helt fabulous, men jag har inte råd, så därför kopierar jag´på jullovet, tänkte jag.
Som vi fick höra på skolan tidigare "Men kom igen - alla kopierar ju".

            Svart som synden  
                                                                  

                                                  Working on it                                                                

mångalen

Ja, så var det dags för ännu en helg med fullmåne. Jippieeeeneeeej.
Så. Frågan är ju - vad ska jag googla mig till sömns med i natt?
Äh, lite får man tåla. Är ju van så det funkar ändå, även om mitt huvud höll på att döda mig ikväll.
Det är bara så. Man fungerar inte som man ska utan sömn. Dock verkar det som om jag behöver mindre sömn än en genomsnittlig svensk ungdom. Det är jag tacksam över.
Man missar ju så mycket när man sover. Tid är pengar - och jag ÄLSKAR pengar.
Mycket av min lycka byggs på pengar. Vadå känslor liksom?

Nä, men jag vet faktiskt att jag kommer att bli en sån där trist person som är gift med sitt jobb och inte har tid med annat förrän jag upptäcker att det är för sent för att bilda familj.
I och för sig är jag ju livrädd för förlossningar, så jag kanske slipper tänka på det där med den tidsbegränsade fertiliteten med tanke på att jag mest troligt kommer att adoptera om jag någon gång känner för att bli mamma.
Sen underlättar det ju om man har en karl också. För det finns inte en chans i universum att jag kommer bli en hemmafru. Skulle dö av tristess. Måste få röra mig utanför huset och tjäna lite money.
Och tillbaka till min framtida karl. Han kommer vara nåt slarv, en sån där kille som är min totala motsats, men som jag ändå verkar se nåt bra i, fastän jag rätt ofta är irriterad på honom.
Tror en del av mina vänner känner igen det här. I really do know how to pick them, både i dröm och verklighet.
Så...allt det där familjära känns rätt långt borta än. Kan vara überkarriärist som offrar allt för pengar och chans till befodran ett tag till. Livet har ju knappt börjat.
Sen kanske jag växer upp en vacker dag.
Men tills dess ska jag vara ego och bara göra det jag själv vill.

Köpte första säsongen av Ally McBeal idag och insåg att jag måste ha haft rätt konstig smak när det gäller tv-program när jag var liten. Hur många 8-åringar gillar Ally? För jag kommer ihåg att jag verkligen gillade det, även om jag med all säkerhet inte förstod alla skämt. Och tur var väl det.
Sen kom jag att tänka på alla gånger jag har fått höra hur lik jag är Ling som spelas av Lucy Liu. Inte till utseendet såklart. Men ja, det kanske stämmer. Tar det som en komplimang (även om jag kanske inte borde), för jag älskar Ling. Hon är ju alldeles underbart vass.

Hittade ett album av The Roots på min dator ikväll. Visste verkligen inte att det fanns där. Men det var bra, gillar The Roots. Även om det inte är min vanliga genre (gammal rock/grunge) så gillar jag dem. Riktigt mycket faktiskt.  Lyssna.

Just det. Hade en dröm tidigare i veckan där jag på något sätt lyckades avsätta påven! Jag var så lycklig att jag vaknade mitt i natten av att jag fnittrade. Men allvarligt, den här påven borde faktiskt avsättas och i alla fall bytas ut mot en med lite sundare värderingar, gärna en kvinna från afrika som vet hur stor skada motståndet mot preventivmedel gör.
Men vilken underbar dröm det var. Inatt (om jag somnar nån gång) vill jag drömma att jag flyttar till London och får jobb i en spännande klädbutik, får bo i en skitig lägenhet med trevligt folk och sitta uppe på kvällarna och sy i hopp om att bli upptäckt. Bara drömma lite för att hålla den verkliga drömmen vid liv tänkte jag.
Eller så vill jag drömma att jag är på 2011 års upplaga av Peace and Love och att både Soundgarden och Pearl Jam är där.
OCH att jag lyckas fånga en massa plektrum. Ja, jag är fortfarande sur på den där killen som knockade mig och stal mitt plektrum från Alice i chains. Det har jag rätt att vara tycker jag.

Nåja, ska jag lyckas somna kanske det är dags att börja försöka. Ska varva ner ytterligare med spikmattan och en biografi om David Bowie först. Lovely.

Trött vecka

Ja, detta har sannerligen varit en trött vecka, men massa kul och för lite sömn.

Modevisningen i tisdags gick suveränt, alla bitar föll på sin rätta plats och modellerna bar upp klänningarna riktigt bra.
Visade in modellerna, så hade tyvärr ingen möjlighet att fota, men min kära sambo Fanny tog lite bilder och sen fanns det en annan fotograf på plats, så förhoppningsvis kommer bilder inom en snar framtid.
Nu vet jag att man kan fixa en modevisning utan repetition och utan att veta var den ska vara fram till nån timme innan den ska ske. Underbart. Tror att jag kommer höja min stresstålighet rätt många nivåer det här året.
Har arbetat vidare med Reebok och trendrapporten från PV. Jag och Sara har svurit tillsammans över Photoshop och det sega internetet. Känns hemskt att vi är så beroende av elektronik idag. Galet.
Drog igång Hippson-projektet idag. Känns riktigt kul, även om jag fram till i helgen inte visst nåt alls om vare sig hästar eller dressyr. Nu vet jag lite mer och det här blir bra. det känner jag på mig. 

Fikade med fina klassisar idag. Blev bjuden på en väldigt mättande Brownie av Malin som tack för hjälpen med aftonklänningen. Jättegulligt av henne!
Det där fikat borde göras om. Och oftare. Kan nog behövas när stressen slår till efter jul.

Imorgon blir det Harry Potter på bio med Fanny och kanske lite spaning efter julklappar.
Ja. Det var väl allt som händer i mitt liv just nu.

Pubbeunge

Pubbeunge är mitt nya favoritord. Tack Linda Skugge.
Finns så mycket man kan säga om pubbeungar.
Ser sista avsnitten av Angel, tredje säsongen.
Connor är en riktig pubbeunge med allt vad det innebär.

Borde bli frisk NU. Men det lär ju inte ske. Hur ska jag orka tisdagen med modevisningsplanering och sen själva modevisningen sent på kvällen.
Ett senare problem. Allt löser sig så småningom. Allt löser sig med några panodil.

Everybody's got issues

Japp, alla har vi något. Jag har ett problem som utmärker sig extremt när jag är sjuk. Att inte kunna ta det lugnt.
Det är så himla tråkigt att vara sjuk. Därför förnekar jag det in i det sista. "Jag är bara förkyld" och "det är okej, så länge man kan stå upp" är typiska uttalanden av mig.
Det där med att jag bara är förkyld borde ersättas med "Jag är jätteförkyld, huvudet kommer snart att explodera och febern gör att jag knappt kan stå upp". Det hade gett en mer rättvisande bild.
Inte konstigt att mamma aldrig tror mig när jag säger att jag ändå mår rätt bra, jag ser ju ut som ett vandrande lik.
Ändå tvingade jag ut mig själv på stan ett tag för att kolla på nya, större resväskor. Fast det var faktiskt väldigt skönt att gå ut. Jag börjar oftast inte frysa när jag har feber, jag blir varm som en tok och vill duscha iskallt. Så kyla=bra.
Dock var min tvättid mellan 14-18 ett helvet. Utan dubbla panodil hade jag definitivt inte klarat det.
Men nu är det över och nu ska jag bara mysa resten av kvällen.
Eeehheheh...mysa är att se Angel samtidigt som jag gör två olika skoluppgifter.

Men jag gör det heller nu,än slöar en hel helg och vilar upp mig, kommer tillbaka till skolan och har asmycket att göra, för jag vet att jag mår sämre av det.
Hellre feber än stress. Är ändå så van att ha feber. Rätt bra egentligen, då klagar jag inte så mycket.
Gillar inte när folk tycker synd om sig själva och gnäller när de är sjuka. Alla blir sjuka nån gång, det är inte så mycket att göra åt.

Men ja, jag är medveten om att jag inte är så hälsosam när jag är sjuk. Men det är självvalt.
Heller må sit när man ändå är sjuk, än vara sjuk och sen må dåligt av stress.

The stoning of Soraya M

Är redo att förbanna alla patriarkala samhällen och kulturer just nu.
Har just sett klart The stoning of Soraya M och är så jävla förbannad och ledsen.
Det är en enormt bra film som alla borde se, men jag gick sönder totalt, dock utan tårar som vanligt.
Jag kan se vilken skräckfilm som helst, men det här var en helt annan dimension. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna de sista minuterna. Det var så vidrigt. Bland det värsta jag har sett.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde inte sitta still, vred mig, spände hela kroppen och ansträngde mig för att inte slänga ljuslyktorna i golvet i ren protest.
Helt fruktansvärt och det värsta är att det är verkligheten. Det där pågår nu, fastän vi känner oss sådär lagom distanserade från det där vi sitter i våra svenssonhem och tänker att "oj vad hemskt, tur det bara är på film".
Men det är det inte.

Hur kan en far kasta första stenen mot sin oskyldigt anklagade dotter?
Hur kan en make se sin fru i ögonen och veta att han har dömt henne till döden för något som han själv har gjort?
Hur kan samma make tvinga sina barn att kasta sten mot sin mor?
Hur kan en by följa detta utan att ifrågasätta trovärdigheten?

Jag förstår inte.
Eller jo, jag förstår. Men samtidigt är det helt obegripligt. Jag förstår att det där vad de människorna har växt upp med, det är vad de känner till. Men jag förstår inte hur man ändå inte kan ifrågasätta det. Visst, det finns de som gör det och som försöker förbättra situationen, men det är tyvärr inte nog.

Nu tappade jag orden totalt. Men se filmen, om inte annat för att själva inse att era liv är ruskigt bra om man jämför med andras.

Undrar bara

Alltså. Varför ska folk envisas med att köpa t-shirts med tryck på band de inte ens lyssnar på.
Vad är det för mening? Känns ju lite falskt.
Men sen finns det ju en hel del falska människor också. Så det kanske passar. Vad vet jag?
Jag kanske är ensam om att tycka så här, men lite irriterande är det ju att se folk gå omkring i tröjor med Guns N Roses, Rolling Stones, Nirvana eller Iggy Pop på när det är SÅ uppenbart att de inte kommer hem efter jobbet/skolan, öppnar Spotify och höjer Welcome To The Jungle eller Search And Destroy till högsta volymen.
Vill man vara nån man inte är? Är det coolt? Jag fattar inte.
Skulle aldrig falla mig in att köpa någon en tshirt med Lars Winnerbäck eller Rihanna på, oavsett hur snygga de skulle vara - för jag lyssnar inte på dem.

Så, lägg ner nu och köp sånt ni verkligen kan stå för.

Och snälla, håller ni inte med mig, kom med kritik. Want it.

Offentlig amning

Ja, vad anser svenska folket om offentlig amning?
Tydligen att det är något vidrigt, hemskt, avsykvärt som man borde skämmas för att man ens tänker tanken om.
Åtminstone om man läser alla mail Linda Skugge fick efter att hon hade ammat på en restaurang.
Hon hade fått klartecken av restaurangen innan, men när det väl kom till kritan så fick hon inte längre sitta och njuta av sin dyra måltid tillsammans med sin familj, utan tvingades sitta avskilt bakom en skärm.
Så kan det gå.

Hade gärna velat diskutera detta med en som inte delar min åsikt - vilket är att offenlig amning är helt okej.
Man kan amma på ett smidigt sätt, med en filt som täcker allt som möjligen kan uppfattas som stötande, inklusive babyn.
Vad är det egentligen som är så hemskt med att ett mamma ger sitt barn mat?
Är det brösten?
Kom igen svenskar, vem har inte sett ett bröst förr? Och om det finns nån som inte har det - synd för den!
Jag är verkligen inget fan av barn i allmänthet, de är jobbiga, smutsiga och skriker.
MEN. Jag har hellre en ammande mamma brevid mig, än en mamma med ett litet barn som skriker förfärat för att det inte får äta. Barnskrik är allergiframkallande hos mig. Djupt allergiframkallande.
Om man dessutom har en filt så ser man ju inget? Vad är problemet?
Tror ju knappast att en mamma vräker fram sina bröst över restaurangbordet för att visa upp dem i sin fulla prakt. "Hej, kolla på mina överdimensionerade, utfyllda ammningsbröst med bristningar i min fina ammnings-bh med mjölkläckage på".
Knappast.
Ser hellre ammande mammor på restauranger, än mer än pinsamma, berusade och högljudda människor som stör måltiden mer än en mamma med en tyst, mätt och allmänt nöjd unge.

Dessutom. Ska alla mammor sitta hemma inomhus tills barnen har slutat amma? Barn behöver mat med jämna mellanrum och de kan inte hoppa över måltider som vi stressade studenter kan och behöver göra ibland. Skulle mammorna inte amma ofentligt så skulle svenska befolkningen få hörselskador på grund av alla skrikande barn.

Var nu inte så pryda. Brösten har ju trost allt fått flänga runt som de vill ända sen 70-talet.

Hår och bläck

Mitt hår har svällt under natten. Svällt förresten? Svullnat upp? Äh, som sagt, svenska är inte lika kul som engelska.
Men åter till saken. Vaknade i morse med en frisyr som var större än någonsin.
Okej att jag jämt vaknar och ser ut som Slash, men det här var fan extremt även för att vara jag.
Det var inte så mycket lockar, bara en sjukt stor klump av volym.
Hur kom den dit? Hade inte ens tvättat håret innan jag gick och la mig. Galet.
Nåja, det blev en källa till någon slags kreativitet.
En galen och vild fotosession med mig själv med Yeah Yeah Yeahs i öronen följde.

Och den här bilden gör inte volymen rättvisa på långa vägar ens. Har två hårklämmor av största sotrleken nu istället för en som vanligt.


OCH. Här får ni en liten smygtitt på mitt nya jag.

Freaky Styley

Från kl 15:00 idag är jag nu för resten av livet märkt som en rockinfreakapotamus.
Känns bra.
Det är ju så jag är.

Mamma, var inte orolig, jag har tänkt över detta väldigt noga.

F..k, J....r, F.n, H.....e.

Mitt jävla mellanlägg är borta, skinninimtationen fastnar i allt och NEJ, jag ska inte sätta tape på undersidan, för vet ni vad?
Försöker man dra bort den så går hela skinnet sönder. Har snart slut skinn och ett skärp + armband + halsband att sy. Jävla underbart.
Jo jag är så fruktansvärt glad just nu, märker ni inte?

Tycker inte om mig själv när jag blir så här. Är så jävla less och arg på mig själv för det är jag själv som har slarvat bort mellanlägget i min förrvirring. Sen blir jag så jävla envis att jag inte kan ge mig förrän allt är perfekt ändå. Kommer vara så sur att jag inte kan somna. Hälsosamt.

Tror att det kan bli nyttigt att komma hem vid jul. Få vara så där jävulskt sarkastisk igen.
Hjärtligt men rått som vi brukar säga.
Sen har jag bestämt att jag och Sofia ska vara disco bitches någon/några kvällar.
Partyvesslan har verkligen hållt sig gömd här i Borås. Sparar mig till jul och framförallt nästa sommar.

Bye. Måste lyssna på Courtney Love och Skitsystem nu.
Och skrika lite inombords, inte på riktigt som jag helst skulle ha gjort.