Nänänänänä

STÄNGT PGA RENOVERING

i min skalle.

OMG

Folk läser min blogg. OMG säger jag bara.
En viss person har smygläst den och inte berättat förrän nu. Spännande.
Andra läser och kommenterar min syn på barn. Sorry, är ingen barnmänniska, inte än åtminstone.
Det är ju tur att alla är olika. Eller hur?
En helt homogen värld hade inte varit det minsta roligt.

Min blogg är inte det minsta intressant. Och jag kommer mest troligt inte orka göra den mer intressant.
Så. Stå ut om ni orkar.
Vill ni veta vad jag gör, använd det vanliga, sociala, näst intill bortglömda sättet, dvs slå en pling eller hälsa på.

Hur social blir man "på riktigt" av sociala medier?

Pics

Som sagt, nu är jag glad igen och då kommer bilder.

Varför kan mitt hår aldrig se ut sådär?

OK. Sommar, snart va, på riktigt?

Daphne Guinnes . En sån kvinna behöver inga klackar.

Ramlade in på burlesqueklubb förra helgen. Det bästa någonsin.
Det är så himla fint. Och roligt!

Vill. ha. 

Arbetare

Jobba över. Jobba skift.
Verkar inte existera mycket annat just nu.
Har inte haft tid att tvätta på tre veckor förrän igår då snäll pojkvän lät mig tvätta hos honom när jag i panik insåg att min tvättkorg inte skulle klara en vecka till.
Har inte tid att hämta ut paketet med exklusiva hårprodukter som Gun skickat förrän på lördag.
När jag har tid att klippa mig? Hm, har tänkt göra det den senaste månaden, men nej.

Det blir många tolvtimmarspass, men då också mycket pengar senare, så jag är inte olycklig.
Att det var utförsäljning av kosmetik på jobbet i måndags gjorde mig inte heller ledsen.
Fem nya läppstift, tre nagellack och ett mineralpuder för 45 kr.
Fem kr/st. Tänk er de som handlade för 400.

Börjar bli hypernervös redan nu inför antagningsbeskeden som skickas ut V.28.
Finns bara en enda utbildning på min lista och kommer jag inte in vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Har garanterat kvar en plats på mitt nuvarande jobb, men det var inte riktigt min plan.
Vet heller inte om min rygg överlever det.
Om jag inte kommer in...då finns det ju överhuvudtaget ingen mening med att ha 20,0 i betyg plus lite meritpoäng.
Och på vissa utbildningar är det alldeles för lite.
Textilekonom ligger som lägst på 19,20 i min urvalsgrupp, men med tanke på alla som får för sig att inköpare och designer är ett så glamoröst jobb så förvånar det mig inte om poängen stiger.

Sanningen: Inköpare och designers ritar/ tittar inte bara på snygga kläder och reser runt till soliga ställen hela tiden.
De jobbar året runt (dygnet runt vissa perioder) kan inte ta ut särskilt mycket semester per år och som lagerarbetare tjänar jag just nu några tusen mer än vad jag kommer göra de första 3 åren inom den branschen.
Så, ni som tror att modebloggare är detsamma som designer/inköpare, lägg ner, jag är trött på er.
Ni andra, välkomna att söka, hoppas att ni kommer in!

Jag blir nästan alltid irriterad när jag bloggar. Kanske borde sluta. Men det är ett väldigt bra sätt att få bort irritationen efter allt man har fått höra under dagen. Så. Jag är rätt glad igen.

Antar att folk vill att jag skriver här eftersom detta är vad som kallas för "blogg".
Tänker inte skriva något om min resa.
Alla som ville veta har redan frågat och fått svar, väldigt bra var den i alla fall.

Inget viktigt att berätta. Livet rullar på uppenbarligen.
Ett år sedan jag dansade som en tok och trampade hela Sticky Fingers på tårna innan jag blev uppbjuden till ordentlig dans.
Firas imorgon med mexikansk mat.

Är pensionär med inflammation i svanskotan och skev rygg med iprenkur.
Beskär orkidéer och söker skötselråd åt min pelargon som frodas som aldrig förr.

Är trött på folk som klagar över sina jobbiga jobb som inte alls är jobbiga.
Käft.

Ok. Har ont, orkar inte var glad. Återkommer när jag är det.

Reseinformation

Svenska ambassaden verkar vilja skrämma upp en så att man stannar hemma.
Nåja, det är väl bara att "förbereda sig mentalt" för rån m.m.

Kriminalitet och personlig säkerhet

Ambassaden vill ge följande råd till den som besöker Guatemala:
• Var ständigt uppmärksam på vad som sker i din omgivning.
• Undvik att öppet exponera smycken och andra värdesaker - gäller även solglasögon, handväskor, modesmycken samt kameror etc.
• Undvik att prata i mobiltelefon vid promenad på gatan. Väpnade rån av mobiltelefoner är vanligt förekommande.
• Undvik att bära stora mängder kontanter (en lättillgänglig summa, t.ex. motsvarande ett par hundra SEK, kan dock rekommenderas för att i händelse av rån snabbt bli av med gärningsmännen) och förvara pass, kontokort och andra värdeföremål i väska innanför kläderna (oumbärlig kopia av pass förvaras separat och medtas).
• Var mentalt förberedd på att du kan råka ut för stöld/rån. Gör aldrig motstånd och följ aldrig efter rånare/ficktjuvar. Vapen är vanligt förekommande och motstånd från offret får ofta mycket olyckliga konsekvenser.
• Håll i passet! Utfärdande av provisoriska pass kostar SEK 1600. Om ni reser med provisoriska pass via USA krävs visering.
• Under 2011 har det förekommit ett flertal lynchningar på olika platser i Guatemala, framför allt på landsbygden. Undvik trängsel och folksamlingar. Lyssna på lokala radiostationer eller informera dig t.ex. av hotellpersonal för att ej hamna i större protestaktioner som till exempel vägblockader och demonstrationer.
• Särskild försiktighet bör iakttas vid resa till/från och omkring turistmålen Antigua, Petén, Tikal och sjön Atitlán, där flera väpnade överfall har förekommit. Undvik att besöka obevakade områden invid turistorter och turistattraktioner. Turister har bl.a. utsatts för våldtäkt på enslig plats utanför Antigua. Rån och våldtäkter av turister har förekommit runt sjön Atitlán.
• Attacker mot turister har ägt rum i nationalparken Tikal, i Petén. Besök av mayaruinerna bör ske i en organiserad grupp med en auktoriserad guide. Rån av turister har förekommit bland ruinerna i Tikal under den guidade morgontur som startar innan soluppgången.
• Iaktta försiktighet vid utflyktsmålet "Siete Altares", vid staden Livingston, Izabal samt vid båtfärd i områdena kring Rio Dulce, Livingston och Puerto Barrios, Izabal, där överfall har förekommit. Om du färdas med segelbåt, undvik att färdas efter mörkrets inbrott, och undvik att ankra upp ensam, välj istället en hamn med bevakning.
• Iaktta stor försiktighet vid kontakt med barn, särskilt på landsbygden (detta gäller även fotografering). Utlänningar misstänks ibland för att vilja föra bort barn, vilket har resulterat i överfall på turister med olyckliga konsekvenser.
• Bestigning av vulkaner är populärt i Guatemala. Flera allvarliga incidenter (mord, rån och våldtäkt) har dock inträffat bl.a. vid vulkanerna Agua och Acatenango utanför Antigua samt vulkanen San Pedro vid Atitlánsjön. Mycket stor försiktighet bör iakttas.
• Vulkanen Pacaya hade ett större utbrott i månadsskiftet maj/juni 2010, och resenärer rekommenderas även fortsättningsvis att iaktta försiktighet i områdena kring vulkanen Pacaya eftersom den vulkaniska aktiviteten alltjämt är förhöjd.
• Strömmarna vid Stilla Havskusten är mycket kraftiga och bad bör endast ske nära stranden, aldrig på djupt vatten. Ett flertal drunkningsolyckor sker varje år.
• Guatemala City: Stor försiktighet bör iakttas i den historiska stadskärnan, Zon 1, vid bussterminaler, vid marknadsplatser, vid bensinstationer samt utanför shoppingcenter, banker och hotell. Överhuvudtaget bör man undvika att promenera i huvudstaden, särskilt efter mörkrets inbrott. Håll ständigt bagage och andra tillhörigheter under uppsikt. Undvik att övernatta på hotell i Zon 1. Hög säkerhetsrisk förekommer i samtliga stadsdelar, men särskilt hög är säkerhetsrisken i zonerna: 3, 4, 5, 6, 7, 8, 11, 12, 16, 18, 21 samt förorterna, Mixco, San Miguel Petapa och Villa Nueva. Taxi bör i möjligaste mån telefonbeställas (Taxi Amarillo, snabbnummer: 1766) eller anlitas vid större hotell. På grund av den mycket höga överfallsrisken bör transport med lokalbussar i staden undvikas helt.
• Iaktta stor försiktighet i området kring flygplatsen eftersom rån/överfall är vanligt förekommande.
• Ökade överfall vid bankomater i Guatemala City, främst i området omkring flygplatsen samt vid bensinstationer och affärscentra.
• I staden Antigua har våldet och kriminaliteten ökat, även under dagtid. Iaktta försiktighet särskilt efter mörkrets inbrott, och undvik att synligt bära smycken och armbandsur. Kvinnor rekommenderas starkt att undvika att promenera ensamma i staden efter mörkrets inbrott.
• Försiktighet bör iakttas vid bilresa på "Pan American Highway" (CA-1) mellan Guatemala och Sololá/Panajachel, där ett antal rån har förekommit på sträckan 80-120 km. Färd tillsammans med annat fordon "i konvoj" (inkl. invänta och "hänga" på annat fordon) på nämnda sträcka kan minska risken för rån. Undvik att resa på den kortare vägen via Patzún, Godinez, vid resa mellan Guatemala City och Panajachel, som är glest trafikerad och där dödsskjutningar av turister har skett. Undvik även vägen mellan Cocales (Suchitepéquez) och San Lucas Toliman (Atitlán). Resor på de mindre vägarna runt Atitlansjön, exempelvis mellan Santiago de Atitlán och San Pedro bör även undvikas på grund av överfallsrisken, välj båttransport i första hand. Dödsskjutning av turister har även skett på väg CA-2 vid Mazatenango. Våldsbrott riktade mot utlänningar har även förekommit på väg CA 9 mot Puerto Barrios vid Atlantkusten, och på väg 1 mellan Antigua och Palín.
• Iaktta försiktighet vid gränsövergångar (Mexiko, Honduras, El Salvador samt Belize). Resenärer rekommenderas att passera gränsen under förmiddagen så att destinationen kan nås innan mörkrets inbrott. 

Hä orn sä.

Gah.

Ok. Ingen idé att ljuga.
Jag är så nervös att jag snart kissar på mig.

På måndag bär det av.

TID

GUUUUUD VAD JAG INTE HAR TID TILL ALLT VAD JAG VILL GÖRA.

Förra veckan (v.10) var fullbokad redan söndag V.9.
Nuvarande vecka (v.11) Var fullbokad redan igår, söndag.
Fattar inte.
Går inte skola.
Tränar nån gång i veckan.
Har heltidsjobb iofs, men ändå.
Hinner bara hem, göra något valfritt, tex träna, fika och sen är det sängdags med klockan ställd på 5:00.
Skare va så här?
Vill sy, måla, rita, fota, klippa, pyssla. SKAAAPA.

En sån har jag lust att sy. Hinner inte. 

Alla andra

Herregud vad folk runt omkring mig skaffar ungar just nu. Nån slags massproduktion på gång eller?
Själv har jag inte den minsta lilla tanke på sånt och hör verkligen ingen biologisk klocka som tickar.
Nån gång får jag säker barn. Men det är långt borta.
Nog för att jag blir alldeles glad av alla babykläder på Lindex, men familjeliv innebär ju mer än gullig shopping.
Jag ser fortfarande bäbisar som skrikande varelser som bara behöver mat, blöjor och just det - få skrika tills öronen blöder. Och kanske kräkas lite på någons axel.
Ber för mitt liv att jag får en snäll unge när det väl blir dags.
Det enda jag vill bli mamma till nu är en koala, en hund eller ett spökdjur.
Men även det kan jag nöja mig med att se på tv.

Drömmar

Drömmar är märkliga saker.
Tänker ofta att jag borde köpa en bok eller läsa en kurs om ämnet.
Natten till idag drömde jag att jag ensam, hade ansvar för att USA:s sjukvårdssystem skulle fungera problemfritt.
Ångestframkallande? Ohja.

Mina är också all over the place

Jupp. Just nu i alla fall.
Vaknat ensam och superglad. Solen skiner, massa fåglar sjunger och jag tänker på Willow och Tara I "Once more with feeling". Ungefär så, för ni inbitna fans. Vilket säkert bara är jag.
Attans att man ska behöva vakna själv de närmaste dagarna, fast ändå skönt.
Det där är rätt big deal för mig, så kan nog behöva samla mig.
Efter att ha samtalat med världens bästa mor igår om en massa dåtid har några saker fått sin förklaring och det känns bra att få veta.

Nu ska jag ut i solen, ta fina bilder så att hela Guatemala får veta hur underbart Göteborg är och sen försöka få ett recept utskrivet, att det ska vara så svårt!
Något måste hända med vården!

The future väntar runt hörnet

Idag har jag pratat framtid. Med skräckblandad förtjusning.
För det är väl just den känslan som framtiden brukar inge? I alla fall för mig.
Eller speciellt för mig, den überplanerande jungfrun som helt skulle ha ett i detalj utskrivet schema för allting som komma skall.
Men det är just det som är problemet med framtiden, man vill veta, men ändå inte och även om man skulle vilja veta och kunna planera och förbereda, så är det en miljon miljard saker som måste klaffa för att det ska bli just precis så som man vill.
Sen finns slumpen.

Just nu är jag helt färdig. Min hjärna har gått på högvarv hela dagen och när jag skulle förklara vad jag ville de närmaste åren, något som jag varit stensäker på ett tag nu, kom bara en massa sluddrande fram ur min mun.
Jag vet inte. Vi får se.
Men det är väl tjusningen med framtiden?

Diagnos: Duktig

Mysig dag på museum med le pain francais-lunch och fönstershopping, drömmar och terapiprat tillsammans med Lia.
Fick tips om boken Diagnos: Duktig av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe.
Think I'll need it.
Såhär skriver adlibris om den:
När Diagnos: Duktig kom ut första gången blev den genast en stor succé. Många ville veta mer om den sjukliga duktigheten som gör att unga kvinnor går sönder redan i början av sitt yrkesverksamma liv. Frågor som: var kommer beteendet ifrån? vad gör man åt sin duktighet? måste man sluta vara duktig? är något som diskuteras flitigt i boken som ständigt finner nya läsare.

Har funderat mycket över den och allting idag.
Hur hamnade jag här? Något sådant.

Idag pratade vi som alltid om det förra året i den där staden som jag knappt vill nämna vid namn för så fort jag tänker på den får jag en stor och hård klump i magen.
Vi måste prata om det.
Det låter så fånigt, men jag skulle verkligen vilja kunna få utomstående människor att förstå hur det året var.
Tyvärr måste man uppleva det själv.
Mamma är den som förstått mest, men ändå långt ifrån allt.
Jag känner själv att allt jag säger låter som överdrifter, men tyvärr är det inte det.

I somras var jag 20 år och alldeles på gränsen att bli totalt utbränd. Vilka förstod det?
Hade jag inte gått över till praktiken i maj hade jag nog hamnat på sjukhus med dropp. Jag som avskyr sjukhus.
Det är otroligt hur mycket man kan pressa sig själv att alltid jobba i samma snabba tempo och prestera på toppnivå och samtidigt hålla skenet uppe om att man mår bra.
Man mår inte bra då.
Det är nog först nu som jag riktigt har förstått hur galet allt var och hur dåligt vi mådde av det.
Allt för att vara duktig.
Allt för att vara perfekt inför alla andra.
Det är sjukligt.
Jag kan inte tävla mot andra, men jag tar hellre död på mig än gör mig själv besviken.
För händer det, är allt förstört och meningslöst.
Det är ett så dumt resonemang så det är inte klokt för jag vet att det inte stämmer men ändå kan jag inte låta bli att tänka att det kanske skulle kunna bli så, olika scenarion varje gång.

Jag brukar säga att jag är glad över att ha tid till att handdiska i lugn och ro.
Det är helt underbart och helt sant.
Vad kan vara jobbigt med att handdiska? Egentligen?

Jobbigt är det när man bara har tid att äta ett par mackor, är trippelbokad på möte kl 12, har lunch samtidigt som man inte hinner med och får skjuta upp två projektmöten man skulle ha under lunchen till eftermiddagen då man egentligen har en annan lektion och skulle vara klar med uppgifter till ytterligare ett projekt, samtidigt som man kommer på att man måste tvätta efter skolan, men inte riktigt vet hur det ska kunna gå ihop eftersom ens gruppmedlemmar har svikit en och man måste rädda det första projektet tills imorgon då nya teman ska presenteras, kanske hinna äta middag och gå på toa någon gång under dagen och sen inte glömma att gå till elevrådet kl 16:00 som naturligtvis kommer att dra ut på tiden då ingen vill ta på sig uppgifter eftersom alla har så mycket att göra så att jag som redan har mest uppgifter får ta mig resten för att jag är "så duktig, du låter ju inte alls stressad, så det klarar du av lätt, för det gör du ju alltid". Sedan kraschar datorn och allt arbete gjort på förmiddagen är borta och måste göras om i natt, för resten av dagen är redan fylld av möten och lektioner med nya uppgifter, så det där med tvätt är nog lika bra att glömma, för middag är ju viktigare, äta bör man annars dör man, men jag kan nog klara mig om jag bara kokar lite nudlar, för jag har ju redan levt på det i fem dagar så ytterligare en dag kan ju inte skada och den middagen borde bara ta ca 15 min med tillagning och att äta så då hinner jag kanske till och med duscha håret inför mötet imorgon, för man kan ju inte se sliten ut, nä vi ska vara glada och pigga för det är våra framtida arbetsgivare vi ska presentera allt för och då kan man ju inte vara röd i ögonen av trötthet och gråt som håller på att tränga fram för att man bara har hunnit sova ca 3 timmar/natt den här veckan och knappt hunnit äta och är alldeles förtvivlad för att hur fort man än jobbar så kommer man ändå inte hinna klart och göra allting fulländat eftersom man numera är ensam i gruppen och inte har någon att be om hjälp och det kanske går ut över min framtida karriär så just nu är jag också väldigt arg eftersom  jag är så trött att jag har blivit förkyld och har hög feber, men ändå måste pallra mig till skolan eftersom det inte är någon annan som är villig att ta sig an uppgiften att hålla i mötet. Möte, just det, då borde man vara fint klädd, undra hur lång tid det kan ta att stryka en kostym? Om jag gör det snabbt kanske det också bara tar en kvart och då är jag klar med allt kl 23:30 så om jag satsar på att bara sova ca 3 timmar så har jag ytterligare ca 4 timmar på mig att göra klart morgondagens skisser i corel, men det är klart, det tar ganska lång tid att skriva ut dem på morgonen, så jag borde göra klart dem på 3 timmar så jag kan gå en timme tidigare till skolan och skriva ut dem och försöka att inte sätta mig ner för då kommer jag förmodligen somna med en gång. Kanske borde prova koffeintabletter, men det låter ju läskigt och man kanske inte ska blanda det och alvedon? Det jag egentligen skulle behöva är nog sömntabletter så att jag för en enda gångs skull kunde slappna av och tvinga mig själv till att sova, men då skulle jag ju inte hinna göra allt som jag måste göra och alla gröna "det är okej att ta detta imorgon-postit's" som sitter på dataskärmen och över hela skrivborde skulle hinna bli gula "nu måste du snart vara klar med det här-lappar" eller till och med rosa "SKÄRP DIG FÖR FAN OCH FIXA DET!-lappar"

DET är jobbigt. Det där var vardag i staden-som-inte-får-nämnas-vid-namn.
Jag ångrar inget, jag hade roligt och lärde mig enormt mycket, men jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande igen eller att någon jag tycker om ska behöva känna likadant över sina studier.
Det värsta är väl att skälet till att det blev så jobbigt ligger hos mig själv. Hade jag gjort som vissa och bara skjutit ifrån sig allt ansvar så hade jag nog kommit lättare undan.
Men jag ville vara duktig. För jag har alltid varit duktig. Och vad skulle alla tycka om jag en dag slutade vara duktig eller inte höll samma standard längre? Jag vet inte.
Det jag vet är att jag har fastnat i duktighets-träsket.
Jag vill gärna ta mig ur det, jag inser att det inte är bra att känna sig utbränd innan jag ens har hunnit börja pensionsspara.
Man är inte helt okej i kropp och skalle när man är hemma och ska slappna av under sommaren och ens mamma ber en göra en liten sak, tex packa upp en väska och man börjar storgrina av fysisk och psykisk trötthet.
Jag gråter sällan, men tydligen var den väskan det som fick allt att tippa över.

Till detta kommer även, talsvårigheter, man får svårt att sova, ångest över småsaker, man går upp och ner i vikt hur som helst, magont, återkommande huvudvärk, illamående, långsammare reaktionsförmåga, man upplever att man inte är närvarande och man känner inte igen sig själv.

Jag är väl medveten om att jag har varit en jobbig, klagande och bitter/t dotter/barnbarn. Att jag har varit en dålig vän som inte har hört av sig så ofta som jag borde ha gjort. Att jag har varit tråkig och inte följt med på roliga saker som jag skulle ha gjort i vanliga fall.
Men jag var helt slut. Och en del av mig är fortfarande helt slut.
Jag är så nöjd med att ha ett alldeles vanligt och kanske tråkigare liv just nu. Jag behöver det.
Till hösten ska jag plugga igen och jag ser fram emot det.
Än en gång ska jag få göra något jag tycker om och det finns inte en chans att det blir som förra året.
Däremot vet jag att jag än en gång kommer trilla i duktighetsfällan.
Så jag tänker vara så tråkig och vanlig jag vill tills det är dags igen.
Och då ska jag vara mer förberedd.

Imorn.

Imorn är det den där dagen som jag undrar om någon egentligen gillar. Alla hjärtans dag.
Sicket påhitt va?
And I don't like it. Fast å andra sidan är jag konstig och gillar inte jul heller. Eller min egen födelsedag.
Och ändå ska jag ställa mig och göra vinkokta musslor och fortsättningen på en trerätters imorgon.
Konstig som sagt.

Manish Arora

Tycker hela vida världen borde känna till Manish Arora.
 Här kommer en lektion i bilder.

åhnej

Sjukskriven tillochmed torsdag. Jobb äntligen på fredag.

Nyss fick jag komma ihåg hur jobbigt det kan vara att tycka om något så fruktansvärt mycket att jag nästan skulle kunna säga att jag älskar det.

Jag älskar att designa. Jag älskar att använda Corel och se allting växa fram eftersom.
Men det är väldigt jobbigt när man har arbetat med filer i ca 8 timmar och noga sparat var 10:e minut, bara för att programmet helt plötsligt vägrar öppna filerna. ALLA filer.
Inte ens backupen går att använda. Då är du riktigt körd.

Gör om, gör rätt ger inte särskilt mycket tröst.

Borde snart tatuera in:

Love is noise
Love is pain
Love is the blues that I'm singin' again

Love you too Richard Ashcroft.

Nåt bra jag är bra på

Jo, ibland har även jag mina stunder.
Inleder veckan med att fortfarande vara sjuk. Inte alls bra.
Kunde knappt ringa och sjukanmäla mig i morse på grund av alla hostattacker.
Dör av tristess.
Men bättre det än att dö av lunginflammation.

MEN. Igår var jag i mitt esse. Vinkade av pappa efter en mycket trevlig helg med massa motorcyklar, sushi, fika och chillidill.
Sen styrde jag stegen mot Nordstan, egentligen bara för att köpa glödlampor och nässpray, men som av en händelse hittade jag en rabbattkupong i väskan.
Plöjde igenom H&M:s rea och hittade kjol och snygga skor.
Gick in på Lindex och fyndade tre par snygga trosor och en BH.
Allt detta under 300 kr.
Ibland är jag inte bara bra, ibland är jag BÄST.

Förstår verkligen inte varför folk har så svårt för reor, ger man det bara en chans så behöver man ju knappt handla kläder till ordinarie pris. Har rätt stor koll på allt jag handlar och skulle tippa att ca 70 % är köpt på rea.
Plånboken blir glad. Du blir glad. Win/win.

Gimme gimme

Är fortfarande sjuk och ser koalaparning på tv10.
JAG VILL OCKSÅ HA EN KOALABÄBIS!!

Jag är bra på en dålig sak.

Mycket kan man säga om mig, men en sak borde alla hålla med om - jag kan det där med att vara sjuk.

I tisdags var jag fab i nyinköpt, citrongul tröja. Idag liknar jag mest en uttorkad och förvriden sköldpadda.
Åkte till jobbet igår och gav det ett försök, men gav upp när mina armar inte ens orkade bära de tomma lådorna.
Det som är bra med att jag blir sjuk, är att jag tvingas ta det lugnt, helt enkelt för att jag inte orkar något annat.
Efter ett tag får man också in en slags rutin för hur man ska lyckas uträtta så mycket som möjligt, samtidigt som man rör sig så lite som möjligt.
Innan jag går och lägger mig, ser jag alltså till att allt jag behöver för en hel dag, finns högst en meter ifrån mig.
Just nu finns detta runt min säng: Två vattenflaskor, nässpray, näsdukar, halstabletter, stor burk panodil, dator, spännande bok, fjärrkontroll och dvd färdigladdad med film, anteckningsblock, skissblock, tusch-, bläck- och blyertspennor, mobil, frukt och en skål med rostade mandlar.

Jag behöver enbart ställa mig upp för att gå på toa, fylla på vatten, hämta mer småsnacks eller byta film.

Yup, nåt ska man ju vara bra på.

Plötsligt händer det..

Fast inte idag heller. Löste in en gammal triss och fick nada tillbaka.
MEN.
När jag vinner 25 000 kr i månaden i 25 år, då, DÅ ska jag fixa mig ett konto på mudpie.
Tänkte ett tag att det kanske kunde kosta ca 5 000 kr och att det då kanske skulle vara värt det.
MEN ICKET.
3 000 Euro får man punga ut med om man vill var med i leken.
Allt för att vara lite före.

Tills vidare får jag nöja mig med att plöja igenom alla visningar, läsa alla tidningar och lyssna på alla nyheter för att lista ut nåt slags samband.

iiiihhhheewwuuuahahha

Nu händer det grejer.
Planer smids, jag är jättenervös och som mamma skulle ha sagt; "som en höna mellan två åstappar".
Precis så faktiskt.
Det är svårt att vara så målmedveten som jag vill vara när folk kommer med bra förslag längs hela vägen.
Risken finns ju att man hamnar på en helt annan plats än man planerade.
Frågan återstår om det vore så fel ändå?

åååh.

Ja. Åååååååhhhhh vilket fint nyår det blev.
Tolvslaget på en takterass vid Svingeln. Quite lovley om man säger så.
Sparkling.
Och sicken mysig jul alltså. Tack för den.

Är tillbaka i verklighetens regniga Göteborg igen och jobbar på.
Får lära mig ny avdelning och ser fram emot fredagens ledighet då jag och en herre med bil ska inta Elgiganten på jakt efter TV till honom och IKEA på jakt efter matta och soffbord till mig.
Har gett upp tanken på att en idiot ska skänka mig ett teakbord.
LACK soffbord, here I come. Hah.
Ska försöka nosa upp en återvinningsstation här i stan också. Frågan är bara hur jag ska bära allt skrot dit.
Nåja. Finns en lösning på allt.

Ska spurta ner till tvättstugen och hämta tvätt, sen spurta upp igen och dö i min renbäddade säng.
Att jag är vaken än är ett mirakel.