Statcounter

söndag 31 oktober 2010

Glömde.

Glömde slänga upp bilder från i fredags.
Ja, här kommer de då.



Mer än så blev det tydligen inte, men men. Trevligt var det i alla fall.

lördag 30 oktober 2010

Tick Tick Boom

Har just kommit hem helskinnad till Borås, har överlevt ett bombhotat Göteborg.

Fredagskvällen spenderades hos min classmate Rebecca med nästan hela klassen i hennes überfina lägenhet i Göteborg.
Vi åt tapas och lekte lekar och skrattade. Skrattade konstant nästan. Gud vad underbar klass jag har.
Spårvagn till centralen med vänner och sen 6:an vidare till Vågmästareplatsen för att sova hos underbara Räkan och Jonas.
Bra att ha vänner lite överallt.
Efter god frukost och lite småprat, drog jag in till stan som var överbefolkad av poliser(finns det faktiskt så många i Sverige?) och shoppade lite smått. Fotobok om grungen, brun turban och brunmelerad, grungeinspirerad, stickad tröja.

Gick genom tunneln mellan Nordstan och centralen och hittade Liam.
En svensk Liam.
Han bara satt där, sjöng, spelade och såg ut som en gud.
Fick ont i hjärtat och blev lycklig, la min sista 50-lapp i hans hatt och gick därifrån.
Det var då jag började älska Göteborg.

fredag 29 oktober 2010

MÅSTE

MÅSTE.
SOMNA.
KAN.
INTE.

Så därför googlar jag om gräsänder och rikssvenska. Mycket intressant.
Godnatt?
Kanske.

torsdag 28 oktober 2010

Spännande.

Åh. Är så trött. Varför kan jag inte sova? Det är ju inte ens fullmåne längre.
MÅSTE sova normalt i natt.
Orkar inte ens gå hem just nu.

Har varit världens mest spännande vecka. Spännande var verkligen ordet, vet inte hur många gånger jag har sagt det under veckan, men många är det. Spännande och jätteroligt.
Jag menar det verkligen. Det har varit riktigt fantastiskt och enormt roligt att en så inflytelserik person har tagit sig tid för oss och varit uppriktigt intresserad av vad vi gör.
Bara too bad det här med tröttheten. Har inte alls presterat i närheten av vad jag normalt hade gjort.
Men så är det ibland.
Och dessutom är jag ju en sån som aldrig blir nöjd. Inte helt nöjd åtminstone.
Visst, jag är bra (på en del saker), men jag kan bli bättre.
Säger någon åt mig att jag har gjort dåligt ifrån mig, blir det en motivering att göra ännu bättre ifrån mig.
Stämmer nog rätt bra det där med att jag är en Jack Russel terrier.
Jävlar vad envis jag kan vara.
Och det tänker jag fortsätta med.

lördag 23 oktober 2010

Denna dag.

Idag är dagen då det regnar alldeles förskräckligt i Borås.
Idag är dagen då jag riktigt less lägger 1200 kronor på tyg.

MEN.
Idag är också dagen då Rocky-Bruce kom till världen!
Grattis Thomas och Hanna!

tisdag 19 oktober 2010

Just kids.

Läste ut boken igår natt. Underbar.
Blev otroligt inspirerad av Robert Mapplethorpes verk, trots att de knappt syntes i boken.
Vill bara göra en massa collage nu.
En massa collage med snygga bilder som folk inte skulle våga använda.
Och läsa Rimbaud, Allen Ginsberg och William S. Burroughs.

Ibland tror jag att jag just i denna ålder borde ha befunnit mig i New York någon gång i början på 70-talet.
Eller London. Det hade passat mig perfekt.
Jag hade bott i närheten av Chelsea, i en kall vindsvåning med endast ett litet fönster.
Jag och mitt konstnärsmaterial. Vi hade varit lyckliga där.
Jag hade tillbringat helgerna på Max's och CBGB med personer som Bebe Buell, Todd Rundgren, Joey Ramone, Sable Starr, David Johansen och Anita Pallenberg.
Jag hade lärt känna Danny Fields och fått mig någon slags karriär inom en ny subkultur.
Jag hade dyrkat Iggy Pop och David Bowie på riktigt nära håll.
Det ni. Det hade verkligen varit något.

Och ni ovetande som envist håller fast om att punken föddes i England, ni kan vara tysta.
Punken föddes i USA. End of story.
Läs på. Sen kan ni yttra er. Eller vara tysta.
Ni väljer själva.

måndag 18 oktober 2010

heja heja!

MÅSTE bara få skriva det här.
Det är så underbart att det finns ytliga och dumma människor. Då har man något att irritera sig på.
Och att skratta och skaka på huvudet åt.
Heja alla ytliga och dumma människor!


Det är nåt slgas idrottsligt som pågår i Borås ikväll. Skrikande människor och en mängd polisbilar.
Väntar bara på upploppet. Kan det kanske bli lika vilt här som i Jävre på valborg?

fredag 15 oktober 2010

fredag, igen.

Alla bidrag till ikeagarderob.se ligger upp på sidan nu. Vill gilla så mycket! Finns så mycket fint.
Känner ingen större förhoppning om att komma till Stockholm. Men rösta gärna, det värmer mitt annars inte så varma hjärta. Lite tråkigt att ju fler som röstar på ett bidrag, desto större bild får det bidraget på startsidan. Jag menar HALLÅ - lite fuskigt. Man ser knappt de andra bidragen (typ mitt) och är det en jättestor bild på något jättesnyggt man ser först - såklart man vill rösta på det bidraget då.
Man får alltså automatiskt försprång. Tycker lite synd om alla som försvinner bakom de bidragen.


http://www.ikeagarderob.se/97 Klicka på länken så kommer ni direkt till mitt bidrag.


Fredag. Har varit duktig och knallat till kanllis (HAHA.) Gick ända bort till Affärn´ men hittade inget vettigt.
Kollade på Furulunds och hittade fina saker, älskar att man får tygprov på allt man ber om.
Gick till min absoluta hatar-att-jag-måste-gå-in-här-bara-för-att-de-har-användbara-saker-affär.
Clas Ohlson.
Kom ut med en skrivare, papper och skrivar-USB. Imorgon kanske jag sticker dit igen för att hämta en bokhylla. Hur jag nu ska släpa hem den.
Cykel förmodligen. Älskar min cykel.
Älskar även Pattis Smiths bok "Just kids" om hennes och Ropert Mapplethorpes liv. Hon är underbar.
Jag såg henne på Peace and Love i somras och jag minns att jag tänkte "Det är så här det känns att sväva".
Hennes musik fick mig att lyfta från marken och jag kommer aldrig att glömma den känslan.
Mitt löfte till mig själv blev då att när jag är över 60 år ska jag också vara sådär. Precis som Patti.

Nu ska det snart lagas mat och sedan virkas mössor åt trevliga människor.

onsdag 13 oktober 2010

GARDEROB

Servrarna har gett upp för att det kom 369 bidrag istället för 100 som de väntade.
SHIT.
Konkurrensen känns aningen för hård i detta läge.
Men. Har knappt tid att åka till Stockholm och tävla den helgen, så blir inte sådär jätteledsen om jag inte är en av de 25 som kommer med.
På fredag kommer allt att ligga uppe på sidan, röst om ni vill!

ikeagarderob.se

måndag 11 oktober 2010

ibland vill man

Jag har ingen direkt hemlängtan, men det finns vissa saker som inte går att göra här eller som inte finns här som man vill göra/se/träffa/uppleva igen.
Jag älskar listor.
Därför kommer en lista på såna saker.

* Gå runt sjön med fint folk
* Familj
* Dampa med co-fia
* Bra vänner
* Bli indräkt i öl på Blackis
* Stå med Sandra mitt i natten och rita hjärtan i snön
* Den gula bänken
* Malmudden
* Sommarljuset
* Sola på Floras ca 3 på morgonen
* Kojis med Räkan
* Knäppa kvällar på Cleo
* Försöka se RocknRolla
* Hälsa på Sofia på Indiska
* Lära Robin pitemål
* Roadtrippa till Finland
* Skjutsa David på cykel från Jönsson till stan astrött 6 på morgonen
* Lyssna på galet hög musik när Räkan/ Jonas kör bil
* Sjunga Die Mauer med Sofia i Spanien

Det var allt jag kunde komma på för stunden.
Finns säkert en massa mer.
Vi har ju ändå hunnit med en hel del under åren.

Underbara bänk.

söndag 10 oktober 2010

Götelabooooorg

Åh. Underbar helg. Underbara människor.
Vi redde ut begreppen "Norrland" och "Norrbotten".
Fredagen stod för världshistoriens kortaste toabesök och utgång. Allt på samma gång.
Samt en exploderad lasagne, men väldigt goda getostmackor.
Lördag innebar shopping. Hittade av misstag ett alldeles för dyrt tyg som nu ska bli en dyr tubhalsduk.
MEN NOG BLIR DEN JU UNIK ÅTMISTONE.
Kvällen spenderades hos Räkan och Jonas med Anton, Ylva och Frida.
Mycket roligt! Valar, absolute 90's, Berts favoriter, 19 glas på 6 personer(hur gick det till?), en tur till Willys på egen hand m.m.
Ut någonstans. Jag har inte den blekaste aning om var vi befann oss. Men det var trevligt.
Tog två sekunder innan vi fick syn på en pitebo. Och ytterligare två innan vi fick syn på en till.
Världen är liten helt enkelt.
Förundrades över krogarnas fina priser i Göteborg. Kommer vara ännu snålare när jag kommer hem vid jul.
Tog oss hem på något sätt. Hoppas att de andra också gjorde det. Men det tror jag.
Denna helg måste göras om. Helt klart.





 Innan lasagneexplosionen
 Mot centrum
 Ute
Ute

fredag 8 oktober 2010

Önskad rörelse med Räkan

Min kropp är inte gjord för att sitta still så här mycket.
Inte vid en dator i alla fall. Usch. Jag är inte överförtjust i datorer och de gillar verkligen inte mig. Ändå måste vi nu umgås varje dag, många timmar.
Min rygg är trött, mina ögon svider, jag kommer få förslitningsskador i fingrar och handleder.
Ska nog investera i en massa ergonomiska saker.
Och så hoppas jag att jag och Räkan ska GÅ väldigt mycket i helgen då jag ska hälsa på henne i Götelaborg. MÅSTE röra på mig. Blir knäpp annars.
Kanske borde göra verklighet av den där idén om att springa upp och ner i trapporna på skolan en stund varje dag. Kanske.
Eller så lägger jag mig och sover nu innan mina ögon svider sönder av skärmljuset.
Längtar otroligt mycket till imorgon. RÄKAN och JONAS.
De är så underbara att man knappt vet vad man ska ta sig till.

tisdag 5 oktober 2010

Känner du fortfarande glädje Berit?

Läser Linda Skugges bloggbok. Gud vad jag älskar Linda Skugge.
Ett av hennes inlägg påminde tar upp en sak som jag kommer ihåg att jag blev väldigt upprörd över.
Förbannad faktiskt. Berit Andnors otroligt klumpiga uttalande.

"Det är med stor glädje som jag har läst de noveller, dikter och serier som har skickats till den här boken."

Så skrev våran före detta Barn- och familjeminister Berit Andnor efter att hon hade läst "Rapport från mitt hjärta", som utgavs av BRIS.
"Stor glädje"?
Hela boken skriker ju för fan av tonårsångest av den värsta sorten. Sån där djup tonårsångest, djup som ett stort svart hål som man aldrig kan ta sig upp ur.
Stor glädje. Fy fan Berit.
Tårarna flödade från hundratals ögon och blodet rann från hundratals armar, lår, smalben och andra tänkbara och otänkbara kroppsdelar på Sveriges ungdomar. Samma sak idag. Känner Berit fortfarande samma glädje?
"Rapport från mitt hjärta" är ett högt rop på hjälp, så ofantligt högt. Det borde eka från sydligaste skåne till nordligaste lappland. Men icket.
De där dikterna är inte skrivna av en glad tjej/kille med perfekt barndom och pushning på heltid från föräldrarna.
Nej, det där var och är fortfarande verklighet Berit. De där ungdomarna skrev om sin vardag, sin verkliga vardag. Och det är ju alldeles åt helvete fel att säga att man känner stor glädje över det.
Nä nu ska jag sluta. Det där har redan hänt. Men det är inte mindre upprörande för det, för skulle det komma en ny bok från BRIS idag, skulle reaktionerna säkert bli likadana.
Skärpning.

Sverigedemokraterna tågar i protest ur Storkyrkan när Eva Brunne predikar om att alla människor är lika värda.
Tycker det säger allt. Så sluta försöka slingra er undan nu.

Egocentrerad kommunikation

Den här dagen har varit så lärorik.
Kommunikation är så fantastiskt intressant och fascinerande. Speciellt den egocentrerade.
"Det är ett sundhetstecken att man ibland blir trött på sig själv"
Jag kanske är konstig, men det är så spännande varje gång jag träffar människor som uppenbarligen inte kan få nog av att prata om sig själv och avbryta alla andra för att berätta något om just sig själv hela tiden.
Helt otroligt att de inte hör hur de låter och blir trötta på det.
Jag tänker varje gång "det kanske blir annorlunda idag, hon/han kanske kan prata om något annat".
MEN nej.
Tydligen inte.
Fascinerande.
Jag blir trött på mig själv hela tiden. Jättefort. Om folk jag inte sett på länge frågar vad jag har gjort på sistone, blir det fasansfullt tröttsamt att bara höra sig själv gå på med "Jag gjorde, jag vill, jag ska, jag tycker.." BLAH.
Alltså på allvar. Det är helt imponerande hur vissa inte upplever sådant någon gång.
Jag känner en del såna människor och varje gång  jag träffar dem och de gör sådär så kan jag inte låta bli att bli lika imponerad. VARJE GÅNG.
Men självklart blir jag irriterad också. Men det blir väl alla.
Det finns med all säkerhet en hel del människor som går omkring och stör sig på mig och det får de gärna göra.
För alla är vi irriterande ibland. Så är det bara.
Vi är helt enkelt en bunt egocentriska jävlar allihopa.

söndag 3 oktober 2010

Norrbotten, inte Norrland

Alltså nu är det så här.
Norrland sträcker sig ner ungefär till Gävle.
Javisst, vi från Norrbotten kommer då givetvis från Norrland, men det de flesta menar när de säger "Norrland",är ju Norrbotten, eller varför inte Lappland?
Lär er svensk geografi, det kan faktiskt vara nyttigt.
Det borde jag också göra. Kan det mesta vid kusten, men sen är det ju hopplöst.
Roligt är ju att jag kan alla flaggor i världen och alla Nordafrikas länder. Jippie.
Det använder jag ju varje dag. 

Kolla! Så här stort är det verkligen!

Mr. One Two

Men allvarligt.
Ni har ju till och med samma gångstil.
Är det inövat? Eller bara medfött? Meant to be liksom?
Jag bara undrar.

fredag 1 oktober 2010

Oh oh, my telephone

Har just pratat i telefon med min kära mor i en och en halv timme. 
NITTIO MINUTER.
Jag som inte ens tycker om att prata länge i telefon och bara känner mig besvärad när man aldrig kan säga hejdå.
Ett typiskt samtal med mig brukar vara ungefär såhär:
M: Hej!
Någon: Hej!
M: Ska vi hitta på nåt?
Någon: Yes, det skulle vara fint.
M: Bra, är hos dig på en kvart, hejdå.
Någon: Hejdå.

Svårare än så behöver det väl inte vara?
Det är inte så att jag är livrädd för strålning och cancer, det är mer att jag blir uttråkad. Vill man säga något viktigt och prata länge så är det väl trevligare att göra det ansikte mot ansikte än öra mot telefon?
Eller är jag bara en sån där tråkmåns nu?
Äh, ni kan vara tråkmånsar som spenderar livet i telefonen. Jag har viktigare saker för mig och vill hellre träffa de jag pratar med. Det blir ju roligare så.

Samtalet med mamma var dock väldigt underhållande och trevligt. Jag behöver nog det för att inte tappa min "fina" dialekt. Säger ju till och med "Luleå" i skolan och inte "Lulää" som annars.
Så kan det ju inte vara.