Känner du fortfarande glädje Berit?

Läser Linda Skugges bloggbok. Gud vad jag älskar Linda Skugge.
Ett av hennes inlägg påminde tar upp en sak som jag kommer ihåg att jag blev väldigt upprörd över.
Förbannad faktiskt. Berit Andnors otroligt klumpiga uttalande.

"Det är med stor glädje som jag har läst de noveller, dikter och serier som har skickats till den här boken."

Så skrev våran före detta Barn- och familjeminister Berit Andnor efter att hon hade läst "Rapport från mitt hjärta", som utgavs av BRIS.
"Stor glädje"?
Hela boken skriker ju för fan av tonårsångest av den värsta sorten. Sån där djup tonårsångest, djup som ett stort svart hål som man aldrig kan ta sig upp ur.
Stor glädje. Fy fan Berit.
Tårarna flödade från hundratals ögon och blodet rann från hundratals armar, lår, smalben och andra tänkbara och otänkbara kroppsdelar på Sveriges ungdomar. Samma sak idag. Känner Berit fortfarande samma glädje?
"Rapport från mitt hjärta" är ett högt rop på hjälp, så ofantligt högt. Det borde eka från sydligaste skåne till nordligaste lappland. Men icket.
De där dikterna är inte skrivna av en glad tjej/kille med perfekt barndom och pushning på heltid från föräldrarna.
Nej, det där var och är fortfarande verklighet Berit. De där ungdomarna skrev om sin vardag, sin verkliga vardag. Och det är ju alldeles åt helvete fel att säga att man känner stor glädje över det.
Nä nu ska jag sluta. Det där har redan hänt. Men det är inte mindre upprörande för det, för skulle det komma en ny bok från BRIS idag, skulle reaktionerna säkert bli likadana.
Skärpning.

Sverigedemokraterna tågar i protest ur Storkyrkan när Eva Brunne predikar om att alla människor är lika värda.
Tycker det säger allt. Så sluta försöka slingra er undan nu.