True men don't kill coyotes

Pirripirr i magen.
I oktober (om jag fortfarande är kvar i Sverige då) ska jag återigen få uppleva euforin av att se Red Hot Chili Peppers live i Globen.
Globen må vara lika ekande som en just urdrucken colaburk där bara en världsmästare i ljudteknik kan göra nåt vettigt åt saken, men det spelar ingen roll.

                                                    RED HOT CHILI PEPPERS

Tänker inte säga mer.
Behövs inte.

Inte för att skryta, men jag är en världsmästare på att tränga mig längst fram. Om jag orkar.
Och där kommer jag orka. Bara att öva upp spänsten nu så att jag kan svinga mig över huvudet på säkerhetsvakterna för att kunna ge Anthony en kram.
Anthony - my man.
Näst efter Liam då. Han har fortfarande pojkvänsplatsen som bakgrund på min mobil.

                   At the time when Johnny still kicked a hole in the sky

Hjärtklappning

Jag har hjärtklappning.
Inte av någon, utan av Lepheton, min nya partner, hostmedicin med etylmorfinhydroklorid.
Hej svettningar, oro, hallucinationer, darrningar, muskelsvaghet och just det. Hjärtklappning.
Panikade lite lätt igår och fick somna i soffan med hjälp av massage i hårbottnen.
Men det är aldrig fel. Bästa sättet att få mig att somna tror jag. Tog tydligen 3 minuter och jag var väldigt svårväckt. Ville inte stiga upp i morse. Jag var inte den enda. Varför var det inte helg?

Att åka en snabbis till mitt älskade Göteborg var nog det bästa beslutet just nu. Mår bra.
Får lite lätt magsår av att vara hemma. Vill bara stänga av mobilen och krypa ner under täcket och stanna där.
Längtar så det gör ont till Peace and Love. Hjärtklappning.
Måste bli frisk och ladda upp till camp "Kommer". Bästa någonsin.

Camp "Kommer" ska göra MAXKAOZ

jävlar i helvete alltså

Helgen var trevlig.
Stephen Lynch levererade och jag och Robin har nu en miljon internskämt som vi kan irritera alla andra med.
Räkan och jag har gjort en deal också. Får se vem som vinner, kan bli spännande, finns ju en hel del möjligheter till att ta ledningen under Peace and Love.
Vissa personer dyker upp överallt och vrider om mitt huvud. Till den mörka sidan eller nåt.
Men NEJ. Håller innerligt tummarna för att min annars ibland så överjordiskt starka självdisciplin fungerar nu också. HOPPAS.
Hostan dödar mig, eller i alla fall min rygg. Går som en jävla tant.

Just det. Eterfrågar en svordomsräknare. Någon sm har en?
Kommer bli som fucking South Park om jag använder den.

Imorgon drar jag till älskade Göteborg några dagar. Lämnar saker, chillar, träffar folk och ska gå igenom packningslistor, om det nu inte kommer annat i vägen.
Brukar ju som sagt bli så.

Puh

Jag förstår inte.
Jag är ju ledig. Jag borde ha tid att andas. Men nej. Är fortfarande schemalagd dygnet runt.
Folk som vill träffas, släktingar som ska strypa mig med kramar, skolåret som ska berättas i detalj 1354654561 gånger. Sen ska jag hinna med att flytta också. Vill ju bara sova.
Snälla, kan ni inte bli så less på mig att jag får vara isolerad i absolut tystnad ett tag?
Är dessutom megaråförkyld och hostar upp lungorna och vill spy för att jag har ont i hela kroppen.
Låt mig vara, va?

Och när det väl är något roligt jag vill göra som att träffa de tre nderbaraste på denna jord, så är jag såklart uppbokad sen ett par månader tillbaka. Tyvärr har jag inte råd att slänga bort 500 spänn och missa Stephen Lynch. Funderar på att ta en taxi direkt efter (som jag inte heller har råd med) för att hinna med allt.
Är bara att vänja sig. Ska jag jobba i den här branschen ligger maxsemestern på endast 10 dagar/år.
Lär inte få vara ledig då heller.
Kommer dö ung.
Av stress.