Word.

Det borde finnas gränser för hur stort ens ego får vara.


Kollade nyss en lista på msn över världens hetaste män. LIAM FANNS INTE MED.
Jag ska göra en egen lista.

Löften eller mer av förhoppningar kanske?

Har just tagit farväl av två bra människor i våran superkvartett.
Undra när vi får tillfälle att vara vi fyra igen? Till sommaren? Eller senare än så? Vem vet?
Tack och lov för att dagens teknik finns.
Även om den för det mesta driver mig till vansinne.

Satsar på att se ut som ett argt bi i min illgula klänning imorgon när vi inviger det nya året.

Några löften (eller mer förhoppningar) inför nyårsafton:

1. Nyår ska firas med mina vänner, inte med någon annan
2. Festen ska inte dö efter tolvslaget
3. Lösögonfransarna ska sitta snyggt
4. Jag ska inte dricka rödvin och diskutera politik klockan 3 på natten
5. Jag ska inte ta mig hem först kl 13 dagen efter
6. Jag ska inte bli nedputtad i en snödriva
7. Jag ska inte ha något med lakritssmak i min mun någon gång under kvällen
8. Jag ska inte bli armbågad i näsan när jag äntligen har somnat
9. Mina vänner ska få vara precis så glada de vill
10. Jag ska spela hela låtar på spotify som BARA jag har valt (den här blir svårast att klara)

Med tanke på hur udda mitt förra nyår var så ska det här inte bli några större problem.

I had a dream

På julafton sket jag i Kalle och såg istället The runaways ännu en gång.
I helgen kände jag att något borde hända här. Det kanske är mitt ansvar att dra igång 10-talets  runaways, ställa mig upp på en scen och skrika av mig lite.
Sverige har inget Fuck you-finger än. USA har en del, men Sverige har inget. Det är ju lite orättvist och i det här landet ska ju allt vara så rättvist så varför inte?
Jag skulle kunna offra mig.
I nattens dröm blev det här sant. Det var en rolig dröm.
Det påminde om en kväll på Blackis, med skillnaden att jag och andra stod på scenen istället för i publiken.
Jag tror att jag är mer av en Joan än en Cherie.

Vem vill bli min Cherie, min PIC?

Into the wild?

Hemma. Allt är ungefär som vanligt. Kul att träffa människor? Ja.Kul stad? NEJ.
Har funderat på det här ett tag. Någon gång ska jag resa till en hemlig destination. Eller okej. Alla kan få veta den första platsen jag ska åka till, sen är resten hemligt. Jag ska inte vara borta alltför länge, ha hemligt nummer så att JAG väljer VEM jag ska prata med och NÄR. Gud vad skönt det skulle vara.
Och ja. Självklart åker jag själv. Det ska bara vara jag och min lilla packning.

Snart är det julafton. Är sjuk som vanligt. Bitterheten borde vara ett faktum, men faktiskt inte. Är för van helt enkelt.
Ska ägna dagen åt massivt skolarbete. Och att försöka sy en jul/nyårsklänning. Kan funka.
Ska göra det tillsammans med Ally McBeal. Hon är en fantastisk kvinna. Längtar dock till de andra säsongerna när Ling är med. Jag ÄLSKAR Ling.
En gång fick jag höra att jag är som Ling, fast utan Pradastiletter. Sant. Jag har inga pradastiletter.
Bara Pradasandaler. Ling light.

Jag tar det som en komplimang.

Hemma

Man vet att man är hemma när man går på stan ett litet tag, klagar över att det blåser så jävla mycket och hinner bli omkramad två gånger. Det är Luleå det.

Förresten. En gris i stadsparken? En GRIS? Nästa år blir det väl en snigel då.

Hej och hejrå

Om två timmar går flygbussen till Landvetter.
Då blir det hejdå västkustområdet som inte klarar av snö och kyla och hej norrbotten där sånt är helt naturligt och där folk pratar helt normalt. Precis som jag alltså.
Hann tyvärr inte klippa mig.
Ikväll blir förmodligen middag hos farmor och farfar. Ser framför mig hur jag nästintill stryps av alla kramar. Jag gillar inte kramar så värst mycket.
Nåja, de är allt bra gulliga ändå .
Lördagen verkar bli mer åt spelkväll med vin. Fast förmodligen utan vin för mig. Senare eventuellt en riktig mjödkväll i sann asaanda. Må Oden,Tor och Frej vara med mig.

Handtvättning är förresten underskattat. Det och springandet fram och tillbaka mellan datorn och skrivaren var min motion i veckan. Great. Lär dö när jag släpar min nästan säkert överviktiga väska till resecentrum.
Men så går det när man ska frakta hem patykläderna.

Åh gud vad trevligt

Ja, gud vad trevligt det var igår.
Trevligt 21-04.
Men varför i hela fridens namn diskuterade vi så djupa ämnen?
Nåja. Det var roligt att höra andras åsikter. För man lär sig av andras åsikter. Blan det värsta jag vet är människor som inte kan ta till sig andras åsikter. Ganska trångsynt. Jag gillar när andra har en annan åsikt än vad jag har, speciellt om de faktiskt vågar framföra den och inte avviker med ett "nej, jag vill inte argumentera mot dig, du vinner ändå bara."
Herregud. det är inte presidentvaelt det gäller och det är sällan jag kör över någon totalt. Bara om jag verkligen vill det, vilket inte är så ofta.
Sara var jättegullig och väluppfostrad och gav en vinflaska i present. Frågan är bara när man ska ha tid att njuta av den.
Imorgon ska vi ha paljettmåndag. Blir rätt fint med tanke på att jag sen ska ta hem alla mina partykläder och låta dem stanna där. Finns ingen tid för party här, egentligen.

God natt.

Skulle inte blogga. Skulle sova. Orkar inte blogga mer än tre rader.
MEN. Oasis. Liam alltså. Dör lite. Lika fin varje gång. Älskar att han hänger på min vägg nu.
God natt.

Hatet inom oss

Hatet, cynismen och bitterheten genomsyrade oss i helgen.
Vi är bra på att hata.
Vi kan hata på ett bra sätt.
Love is noise, love is pain. Nu ska jag inte gå in på vad jag anser vara meningen med Richard Ashcrofts ord, men de orden ska sitta i min hud en vacker dag. Förhoppningsvis ganska snart.
Jag har alltid tänkt att det är sant. Men nu tänker jag inte längre. Nu vet jag. Eller. Har jag egentligen vetat det hela tiden?

Varför är det aldrig vi som vinner 25000 i månaden i 25 år förresten?
Vi som har så storslagna planer.

Och tänk om man hade 14 barn, varav 8st födda på samma gång.
Och tänk att gå med dem på Nordstan en lördag innan jul.
Tänk på det ni.

Nu har jag inte tid längre. You Tarzan, me busy woman.

Liv och lärande

Man lär så länge man lever och man lär av sina misstag.
Lär aldrig spara en Corelfil som ska fixas i PS innan den ska tillbaka till Corel fel igen.
Och det där andra lär jag aldrig heller göra om.
I alla fall inte på det här sättet. Nej. Aldrig. För nu har jag lärt mig.
Orkar inte bry mig. Har viktigare saker för mig.
Men nu orkar jag inte vara snäll längre heller.
Snart kanske min brittiska sida kommer fram. Vem vet.
Som daddy sa. "Det finns ju alltid nudlar ifrån Tokyo."

Påbörjar den nya trenden redan nu. Nudelmiddag kl 22.
Hälsosamt. Men äh. Som alltid. WHO CARES?

Forever

Aa. Tror att vi kommer att vara forever.
Sofia. Rebecca. Emelie. Och jag.
Sofia var nyss så spontan att jag blev helt utmattad. Ännu mer utmattad.
Blir ännu en helg i Göteborg. En ännu bättre helg.
För nu kommer Sofia dit också.
Bara Emelie som fattas för att våran kvartett ska vara total.
Nåja. Tre är inte så dumt det heller.
Inte när det är så bra människor som vi är.

Inte så graciös bild. Men väldigt bra kväll.

Åh, vilken härlig dag!

NEJ. Det har det verkligen inte varit.
My god really woke up on the wrong side of his bed today.
Mötet blev i halvklass, så måste ta om det nån gång. Någon gång snart. Ska kolla upp en massa. Dock en eloge till människorna med bra idéer idag. Lias organisation och Evelinas muntra visslande + en kanelbulle räddade min dag. Har överlevt även om jag är sådär jävulskt irriterad och envis än. Har snart gjort alla miljoner småändringar till aftonklänningsinlämningen. Jag har lämnat in en uppgift som jag verkligen inte är nöjd med, men vad gör man under tidspress och en totalt allmänt dålig överjävlig dag? Inte så mycket.
Eneas tjorvade som vanligt när jag äntligen har fått en bra idé och ska lämna in en uppgift.
De vanliga 17 graderna i datasalen och stela fingrar gjorde inte saken bättre. Nåja, fick iväg uppgiften efter två timmars ".....har stött på ett problem och måste avslutas". KILL ME.
Så kände jag just då.
Sen säger Fanny att våran uppgift i Stilhistoria till nästa vecka har blivit ändrad. Nu ska min grupp inte längre redovisa om det svenska 30-talet utan om jugend och nåt annat.
Happ. En held dags research, bildsamlande och textskrivande till ingenting.

Jo. Jag är jääävligt bitter. Och imorgon ska jag köra minibuss till ett studiebesök. Ni som vet hur mycket jag älskar att köra bil, inser säkert att det inte gjorde mig gladare.

Och sen ska jag organisera lite saker som resten av min klass inte får veta än. Kan alltså inte ens använda min brutala makt som elevrådsrepresentant och delegera bort den uppgiften.
Sen har vi ju allt annat också. Imorgon startar ett nytt projekt och på torsdag ännu ett.
Heja mig.
MEN. Bara att bryta ihop och komma igen. Har upplevt värre och ska inte klaga imorgon. Då är det en ny dag och jag ska vara så positiv jag bara kan för det är inte det minsta synd om mig ändå.
Jag menar - HALLÅ! Det finns de som inte får äta sig mätta varje dag. När det händer får man självklart klaga. Och man får klaga annars också, men allt klagande är inte så relevant.

Jag är inte stressad. Bara så ni vet, även om det verkar så. Jag vet hur mycket jag tål och jag kommer inte låta mig passera nån slags stressgräns innan jul. Så det så.

What doesn't kill you..

Ja, det som inte dödar, det härdar.
Men inte är det roligt.
Nyss ändrades allt.
Nyss tänkte jag att jag tappade tron på kärleken.
Men du klarar allt. VI klarar allt.
Det är konstigt hur något som var så bra igår kunde bli så dåligt idag.
Livet är inte lätt.
Man kan aldrig vara förberedd för allt, hur mycket man än planerar.


Emelie, kom hem, vi behöver dig just nu!

Härdad

Ja. Jag är härdad. Om några år kommer jag att ha en helt ogenomtränglig fasad. Ogenomtränglig för allt och alla jag inte vill ska komma innanför. Men det gör inget. Världen är hård så då är det lika bra att vara hård tillbaka. Och jag lovar, det kommer jag att vara. Ja, jag kommera att vara en sarcastic mrs. know it all, men jag bryr mig inte. Bättre det än att vara tyst. Jag har inte kommit dit än, men det kommer bli mer "no mercy" än vad det redan är. Sorry. Men som sagt, det är inte än och inte mot mina nära.
Är en väldigt arbetande person så det kommer nog att hålla sig däromkring. 

Tillbringade gårdagen i Götelaborrg med älskade Räkan. Välbehövlig sushilunch är våran grej.
Jag fick höra om politiskt tänkande och hon fick höra mig berätta om projekthetsen som till största delen fortfarande är hemlig. Så hon fick inte höra särskilt mycket tyvärr. Kanske senare.
Mötte upp Lia och Sofia för stadsvandring som slutade med att jag syndade (ja, syndade, inte fyndade) ett par byxor och ett par skor som är "too much" enligt de flesta.
Men jag kan inte motstå "too much". More is more.

Förresten. Upptäckte att jag verkligen har världens bästa pappa idag. Han är alltid bäst, men idag var han mer bäst än vanligt. Blir bra att komma hem till jul.

P.S Lanvin för H&M är ju helt fabulous, men jag har inte råd, så därför kopierar jag´på jullovet, tänkte jag.
Som vi fick höra på skolan tidigare "Men kom igen - alla kopierar ju".

            Svart som synden  
                                                                  

                                                  Working on it                                                                

mångalen

Ja, så var det dags för ännu en helg med fullmåne. Jippieeeeneeeej.
Så. Frågan är ju - vad ska jag googla mig till sömns med i natt?
Äh, lite får man tåla. Är ju van så det funkar ändå, även om mitt huvud höll på att döda mig ikväll.
Det är bara så. Man fungerar inte som man ska utan sömn. Dock verkar det som om jag behöver mindre sömn än en genomsnittlig svensk ungdom. Det är jag tacksam över.
Man missar ju så mycket när man sover. Tid är pengar - och jag ÄLSKAR pengar.
Mycket av min lycka byggs på pengar. Vadå känslor liksom?

Nä, men jag vet faktiskt att jag kommer att bli en sån där trist person som är gift med sitt jobb och inte har tid med annat förrän jag upptäcker att det är för sent för att bilda familj.
I och för sig är jag ju livrädd för förlossningar, så jag kanske slipper tänka på det där med den tidsbegränsade fertiliteten med tanke på att jag mest troligt kommer att adoptera om jag någon gång känner för att bli mamma.
Sen underlättar det ju om man har en karl också. För det finns inte en chans i universum att jag kommer bli en hemmafru. Skulle dö av tristess. Måste få röra mig utanför huset och tjäna lite money.
Och tillbaka till min framtida karl. Han kommer vara nåt slarv, en sån där kille som är min totala motsats, men som jag ändå verkar se nåt bra i, fastän jag rätt ofta är irriterad på honom.
Tror en del av mina vänner känner igen det här. I really do know how to pick them, både i dröm och verklighet.
Så...allt det där familjära känns rätt långt borta än. Kan vara überkarriärist som offrar allt för pengar och chans till befodran ett tag till. Livet har ju knappt börjat.
Sen kanske jag växer upp en vacker dag.
Men tills dess ska jag vara ego och bara göra det jag själv vill.

Köpte första säsongen av Ally McBeal idag och insåg att jag måste ha haft rätt konstig smak när det gäller tv-program när jag var liten. Hur många 8-åringar gillar Ally? För jag kommer ihåg att jag verkligen gillade det, även om jag med all säkerhet inte förstod alla skämt. Och tur var väl det.
Sen kom jag att tänka på alla gånger jag har fått höra hur lik jag är Ling som spelas av Lucy Liu. Inte till utseendet såklart. Men ja, det kanske stämmer. Tar det som en komplimang (även om jag kanske inte borde), för jag älskar Ling. Hon är ju alldeles underbart vass.

Hittade ett album av The Roots på min dator ikväll. Visste verkligen inte att det fanns där. Men det var bra, gillar The Roots. Även om det inte är min vanliga genre (gammal rock/grunge) så gillar jag dem. Riktigt mycket faktiskt.  Lyssna.

Just det. Hade en dröm tidigare i veckan där jag på något sätt lyckades avsätta påven! Jag var så lycklig att jag vaknade mitt i natten av att jag fnittrade. Men allvarligt, den här påven borde faktiskt avsättas och i alla fall bytas ut mot en med lite sundare värderingar, gärna en kvinna från afrika som vet hur stor skada motståndet mot preventivmedel gör.
Men vilken underbar dröm det var. Inatt (om jag somnar nån gång) vill jag drömma att jag flyttar till London och får jobb i en spännande klädbutik, får bo i en skitig lägenhet med trevligt folk och sitta uppe på kvällarna och sy i hopp om att bli upptäckt. Bara drömma lite för att hålla den verkliga drömmen vid liv tänkte jag.
Eller så vill jag drömma att jag är på 2011 års upplaga av Peace and Love och att både Soundgarden och Pearl Jam är där.
OCH att jag lyckas fånga en massa plektrum. Ja, jag är fortfarande sur på den där killen som knockade mig och stal mitt plektrum från Alice i chains. Det har jag rätt att vara tycker jag.

Nåja, ska jag lyckas somna kanske det är dags att börja försöka. Ska varva ner ytterligare med spikmattan och en biografi om David Bowie först. Lovely.

Trött vecka

Ja, detta har sannerligen varit en trött vecka, men massa kul och för lite sömn.

Modevisningen i tisdags gick suveränt, alla bitar föll på sin rätta plats och modellerna bar upp klänningarna riktigt bra.
Visade in modellerna, så hade tyvärr ingen möjlighet att fota, men min kära sambo Fanny tog lite bilder och sen fanns det en annan fotograf på plats, så förhoppningsvis kommer bilder inom en snar framtid.
Nu vet jag att man kan fixa en modevisning utan repetition och utan att veta var den ska vara fram till nån timme innan den ska ske. Underbart. Tror att jag kommer höja min stresstålighet rätt många nivåer det här året.
Har arbetat vidare med Reebok och trendrapporten från PV. Jag och Sara har svurit tillsammans över Photoshop och det sega internetet. Känns hemskt att vi är så beroende av elektronik idag. Galet.
Drog igång Hippson-projektet idag. Känns riktigt kul, även om jag fram till i helgen inte visst nåt alls om vare sig hästar eller dressyr. Nu vet jag lite mer och det här blir bra. det känner jag på mig. 

Fikade med fina klassisar idag. Blev bjuden på en väldigt mättande Brownie av Malin som tack för hjälpen med aftonklänningen. Jättegulligt av henne!
Det där fikat borde göras om. Och oftare. Kan nog behövas när stressen slår till efter jul.

Imorgon blir det Harry Potter på bio med Fanny och kanske lite spaning efter julklappar.
Ja. Det var väl allt som händer i mitt liv just nu.

Pubbeunge

Pubbeunge är mitt nya favoritord. Tack Linda Skugge.
Finns så mycket man kan säga om pubbeungar.
Ser sista avsnitten av Angel, tredje säsongen.
Connor är en riktig pubbeunge med allt vad det innebär.

Borde bli frisk NU. Men det lär ju inte ske. Hur ska jag orka tisdagen med modevisningsplanering och sen själva modevisningen sent på kvällen.
Ett senare problem. Allt löser sig så småningom. Allt löser sig med några panodil.

Everybody's got issues

Japp, alla har vi något. Jag har ett problem som utmärker sig extremt när jag är sjuk. Att inte kunna ta det lugnt.
Det är så himla tråkigt att vara sjuk. Därför förnekar jag det in i det sista. "Jag är bara förkyld" och "det är okej, så länge man kan stå upp" är typiska uttalanden av mig.
Det där med att jag bara är förkyld borde ersättas med "Jag är jätteförkyld, huvudet kommer snart att explodera och febern gör att jag knappt kan stå upp". Det hade gett en mer rättvisande bild.
Inte konstigt att mamma aldrig tror mig när jag säger att jag ändå mår rätt bra, jag ser ju ut som ett vandrande lik.
Ändå tvingade jag ut mig själv på stan ett tag för att kolla på nya, större resväskor. Fast det var faktiskt väldigt skönt att gå ut. Jag börjar oftast inte frysa när jag har feber, jag blir varm som en tok och vill duscha iskallt. Så kyla=bra.
Dock var min tvättid mellan 14-18 ett helvet. Utan dubbla panodil hade jag definitivt inte klarat det.
Men nu är det över och nu ska jag bara mysa resten av kvällen.
Eeehheheh...mysa är att se Angel samtidigt som jag gör två olika skoluppgifter.

Men jag gör det heller nu,än slöar en hel helg och vilar upp mig, kommer tillbaka till skolan och har asmycket att göra, för jag vet att jag mår sämre av det.
Hellre feber än stress. Är ändå så van att ha feber. Rätt bra egentligen, då klagar jag inte så mycket.
Gillar inte när folk tycker synd om sig själva och gnäller när de är sjuka. Alla blir sjuka nån gång, det är inte så mycket att göra åt.

Men ja, jag är medveten om att jag inte är så hälsosam när jag är sjuk. Men det är självvalt.
Heller må sit när man ändå är sjuk, än vara sjuk och sen må dåligt av stress.

The stoning of Soraya M

Är redo att förbanna alla patriarkala samhällen och kulturer just nu.
Har just sett klart The stoning of Soraya M och är så jävla förbannad och ledsen.
Det är en enormt bra film som alla borde se, men jag gick sönder totalt, dock utan tårar som vanligt.
Jag kan se vilken skräckfilm som helst, men det här var en helt annan dimension. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna de sista minuterna. Det var så vidrigt. Bland det värsta jag har sett.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde inte sitta still, vred mig, spände hela kroppen och ansträngde mig för att inte slänga ljuslyktorna i golvet i ren protest.
Helt fruktansvärt och det värsta är att det är verkligheten. Det där pågår nu, fastän vi känner oss sådär lagom distanserade från det där vi sitter i våra svenssonhem och tänker att "oj vad hemskt, tur det bara är på film".
Men det är det inte.

Hur kan en far kasta första stenen mot sin oskyldigt anklagade dotter?
Hur kan en make se sin fru i ögonen och veta att han har dömt henne till döden för något som han själv har gjort?
Hur kan samma make tvinga sina barn att kasta sten mot sin mor?
Hur kan en by följa detta utan att ifrågasätta trovärdigheten?

Jag förstår inte.
Eller jo, jag förstår. Men samtidigt är det helt obegripligt. Jag förstår att det där vad de människorna har växt upp med, det är vad de känner till. Men jag förstår inte hur man ändå inte kan ifrågasätta det. Visst, det finns de som gör det och som försöker förbättra situationen, men det är tyvärr inte nog.

Nu tappade jag orden totalt. Men se filmen, om inte annat för att själva inse att era liv är ruskigt bra om man jämför med andras.

Undrar bara

Alltså. Varför ska folk envisas med att köpa t-shirts med tryck på band de inte ens lyssnar på.
Vad är det för mening? Känns ju lite falskt.
Men sen finns det ju en hel del falska människor också. Så det kanske passar. Vad vet jag?
Jag kanske är ensam om att tycka så här, men lite irriterande är det ju att se folk gå omkring i tröjor med Guns N Roses, Rolling Stones, Nirvana eller Iggy Pop på när det är SÅ uppenbart att de inte kommer hem efter jobbet/skolan, öppnar Spotify och höjer Welcome To The Jungle eller Search And Destroy till högsta volymen.
Vill man vara nån man inte är? Är det coolt? Jag fattar inte.
Skulle aldrig falla mig in att köpa någon en tshirt med Lars Winnerbäck eller Rihanna på, oavsett hur snygga de skulle vara - för jag lyssnar inte på dem.

Så, lägg ner nu och köp sånt ni verkligen kan stå för.

Och snälla, håller ni inte med mig, kom med kritik. Want it.

Offentlig amning

Ja, vad anser svenska folket om offentlig amning?
Tydligen att det är något vidrigt, hemskt, avsykvärt som man borde skämmas för att man ens tänker tanken om.
Åtminstone om man läser alla mail Linda Skugge fick efter att hon hade ammat på en restaurang.
Hon hade fått klartecken av restaurangen innan, men när det väl kom till kritan så fick hon inte längre sitta och njuta av sin dyra måltid tillsammans med sin familj, utan tvingades sitta avskilt bakom en skärm.
Så kan det gå.

Hade gärna velat diskutera detta med en som inte delar min åsikt - vilket är att offenlig amning är helt okej.
Man kan amma på ett smidigt sätt, med en filt som täcker allt som möjligen kan uppfattas som stötande, inklusive babyn.
Vad är det egentligen som är så hemskt med att ett mamma ger sitt barn mat?
Är det brösten?
Kom igen svenskar, vem har inte sett ett bröst förr? Och om det finns nån som inte har det - synd för den!
Jag är verkligen inget fan av barn i allmänthet, de är jobbiga, smutsiga och skriker.
MEN. Jag har hellre en ammande mamma brevid mig, än en mamma med ett litet barn som skriker förfärat för att det inte får äta. Barnskrik är allergiframkallande hos mig. Djupt allergiframkallande.
Om man dessutom har en filt så ser man ju inget? Vad är problemet?
Tror ju knappast att en mamma vräker fram sina bröst över restaurangbordet för att visa upp dem i sin fulla prakt. "Hej, kolla på mina överdimensionerade, utfyllda ammningsbröst med bristningar i min fina ammnings-bh med mjölkläckage på".
Knappast.
Ser hellre ammande mammor på restauranger, än mer än pinsamma, berusade och högljudda människor som stör måltiden mer än en mamma med en tyst, mätt och allmänt nöjd unge.

Dessutom. Ska alla mammor sitta hemma inomhus tills barnen har slutat amma? Barn behöver mat med jämna mellanrum och de kan inte hoppa över måltider som vi stressade studenter kan och behöver göra ibland. Skulle mammorna inte amma ofentligt så skulle svenska befolkningen få hörselskador på grund av alla skrikande barn.

Var nu inte så pryda. Brösten har ju trost allt fått flänga runt som de vill ända sen 70-talet.

Hår och bläck

Mitt hår har svällt under natten. Svällt förresten? Svullnat upp? Äh, som sagt, svenska är inte lika kul som engelska.
Men åter till saken. Vaknade i morse med en frisyr som var större än någonsin.
Okej att jag jämt vaknar och ser ut som Slash, men det här var fan extremt även för att vara jag.
Det var inte så mycket lockar, bara en sjukt stor klump av volym.
Hur kom den dit? Hade inte ens tvättat håret innan jag gick och la mig. Galet.
Nåja, det blev en källa till någon slags kreativitet.
En galen och vild fotosession med mig själv med Yeah Yeah Yeahs i öronen följde.

Och den här bilden gör inte volymen rättvisa på långa vägar ens. Har två hårklämmor av största sotrleken nu istället för en som vanligt.


OCH. Här får ni en liten smygtitt på mitt nya jag.

Freaky Styley

Från kl 15:00 idag är jag nu för resten av livet märkt som en rockinfreakapotamus.
Känns bra.
Det är ju så jag är.

Mamma, var inte orolig, jag har tänkt över detta väldigt noga.

F..k, J....r, F.n, H.....e.

Mitt jävla mellanlägg är borta, skinninimtationen fastnar i allt och NEJ, jag ska inte sätta tape på undersidan, för vet ni vad?
Försöker man dra bort den så går hela skinnet sönder. Har snart slut skinn och ett skärp + armband + halsband att sy. Jävla underbart.
Jo jag är så fruktansvärt glad just nu, märker ni inte?

Tycker inte om mig själv när jag blir så här. Är så jävla less och arg på mig själv för det är jag själv som har slarvat bort mellanlägget i min förrvirring. Sen blir jag så jävla envis att jag inte kan ge mig förrän allt är perfekt ändå. Kommer vara så sur att jag inte kan somna. Hälsosamt.

Tror att det kan bli nyttigt att komma hem vid jul. Få vara så där jävulskt sarkastisk igen.
Hjärtligt men rått som vi brukar säga.
Sen har jag bestämt att jag och Sofia ska vara disco bitches någon/några kvällar.
Partyvesslan har verkligen hållt sig gömd här i Borås. Sparar mig till jul och framförallt nästa sommar.

Bye. Måste lyssna på Courtney Love och Skitsystem nu.
Och skrika lite inombords, inte på riktigt som jag helst skulle ha gjort.

Glömde.

Glömde slänga upp bilder från i fredags.
Ja, här kommer de då.

Mer än så blev det tydligen inte, men men. Trevligt var det i alla fall.

Tick Tick Boom

Har just kommit hem helskinnad till Borås, har överlevt ett bombhotat Göteborg.

Fredagskvällen spenderades hos min classmate Rebecca med nästan hela klassen i hennes überfina lägenhet i Göteborg.
Vi åt tapas och lekte lekar och skrattade. Skrattade konstant nästan. Gud vad underbar klass jag har.
Spårvagn till centralen med vänner och sen 6:an vidare till Vågmästareplatsen för att sova hos underbara Räkan och Jonas.
Bra att ha vänner lite överallt.
Efter god frukost och lite småprat, drog jag in till stan som var överbefolkad av poliser(finns det faktiskt så många i Sverige?) och shoppade lite smått. Fotobok om grungen, brun turban och brunmelerad, grungeinspirerad, stickad tröja.

Gick genom tunneln mellan Nordstan och centralen och hittade Liam.
En svensk Liam.
Han bara satt där, sjöng, spelade och såg ut som en gud.
Fick ont i hjärtat och blev lycklig, la min sista 50-lapp i hans hatt och gick därifrån.
Det var då jag började älska Göteborg.

MÅSTE

MÅSTE.
SOMNA.
KAN.
INTE.

Så därför googlar jag om gräsänder och rikssvenska. Mycket intressant.
Godnatt?
Kanske.

Spännande.

Åh. Är så trött. Varför kan jag inte sova? Det är ju inte ens fullmåne längre.
MÅSTE sova normalt i natt.
Orkar inte ens gå hem just nu.

Har varit världens mest spännande vecka. Spännande var verkligen ordet, vet inte hur många gånger jag har sagt det under veckan, men många är det. Spännande och jätteroligt.
Jag menar det verkligen. Det har varit riktigt fantastiskt och enormt roligt att en så inflytelserik person har tagit sig tid för oss och varit uppriktigt intresserad av vad vi gör.
Bara too bad det här med tröttheten. Har inte alls presterat i närheten av vad jag normalt hade gjort.
Men så är det ibland.
Och dessutom är jag ju en sån som aldrig blir nöjd. Inte helt nöjd åtminstone.
Visst, jag är bra (på en del saker), men jag kan bli bättre.
Säger någon åt mig att jag har gjort dåligt ifrån mig, blir det en motivering att göra ännu bättre ifrån mig.
Stämmer nog rätt bra det där med att jag är en Jack Russel terrier.
Jävlar vad envis jag kan vara.
Och det tänker jag fortsätta med.

Denna dag.

Idag är dagen då det regnar alldeles förskräckligt i Borås.
Idag är dagen då jag riktigt less lägger 1200 kronor på tyg.

MEN.
Idag är också dagen då Rocky-Bruce kom till världen!
Grattis Thomas och Hanna!

Just kids.

Läste ut boken igår natt. Underbar.
Blev otroligt inspirerad av Robert Mapplethorpes verk, trots att de knappt syntes i boken.
Vill bara göra en massa collage nu.
En massa collage med snygga bilder som folk inte skulle våga använda.
Och läsa Rimbaud, Allen Ginsberg och William S. Burroughs.

Ibland tror jag att jag just i denna ålder borde ha befunnit mig i New York någon gång i början på 70-talet.
Eller London. Det hade passat mig perfekt.
Jag hade bott i närheten av Chelsea, i en kall vindsvåning med endast ett litet fönster.
Jag och mitt konstnärsmaterial. Vi hade varit lyckliga där.
Jag hade tillbringat helgerna på Max's och CBGB med personer som Bebe Buell, Todd Rundgren, Joey Ramone, Sable Starr, David Johansen och Anita Pallenberg.
Jag hade lärt känna Danny Fields och fått mig någon slags karriär inom en ny subkultur.
Jag hade dyrkat Iggy Pop och David Bowie på riktigt nära håll.
Det ni. Det hade verkligen varit något.

Och ni ovetande som envist håller fast om att punken föddes i England, ni kan vara tysta.
Punken föddes i USA. End of story.
Läs på. Sen kan ni yttra er. Eller vara tysta.
Ni väljer själva.

heja heja!

MÅSTE bara få skriva det här.
Det är så underbart att det finns ytliga och dumma människor. Då har man något att irritera sig på.
Och att skratta och skaka på huvudet åt.
Heja alla ytliga och dumma människor!


Det är nåt slgas idrottsligt som pågår i Borås ikväll. Skrikande människor och en mängd polisbilar.
Väntar bara på upploppet. Kan det kanske bli lika vilt här som i Jävre på valborg?

fredag, igen.

Alla bidrag till ikeagarderob.se ligger upp på sidan nu. Vill gilla så mycket! Finns så mycket fint.
Känner ingen större förhoppning om att komma till Stockholm. Men rösta gärna, det värmer mitt annars inte så varma hjärta. Lite tråkigt att ju fler som röstar på ett bidrag, desto större bild får det bidraget på startsidan. Jag menar HALLÅ - lite fuskigt. Man ser knappt de andra bidragen (typ mitt) och är det en jättestor bild på något jättesnyggt man ser först - såklart man vill rösta på det bidraget då.
Man får alltså automatiskt försprång. Tycker lite synd om alla som försvinner bakom de bidragen.


http://www.ikeagarderob.se/97 Klicka på länken så kommer ni direkt till mitt bidrag.


Fredag. Har varit duktig och knallat till kanllis (HAHA.) Gick ända bort till Affärn´ men hittade inget vettigt.
Kollade på Furulunds och hittade fina saker, älskar att man får tygprov på allt man ber om.
Gick till min absoluta hatar-att-jag-måste-gå-in-här-bara-för-att-de-har-användbara-saker-affär.
Clas Ohlson.
Kom ut med en skrivare, papper och skrivar-USB. Imorgon kanske jag sticker dit igen för att hämta en bokhylla. Hur jag nu ska släpa hem den.
Cykel förmodligen. Älskar min cykel.
Älskar även Pattis Smiths bok "Just kids" om hennes och Ropert Mapplethorpes liv. Hon är underbar.
Jag såg henne på Peace and Love i somras och jag minns att jag tänkte "Det är så här det känns att sväva".
Hennes musik fick mig att lyfta från marken och jag kommer aldrig att glömma den känslan.
Mitt löfte till mig själv blev då att när jag är över 60 år ska jag också vara sådär. Precis som Patti.

Nu ska det snart lagas mat och sedan virkas mössor åt trevliga människor.

GARDEROB

Servrarna har gett upp för att det kom 369 bidrag istället för 100 som de väntade.
SHIT.
Konkurrensen känns aningen för hård i detta läge.
Men. Har knappt tid att åka till Stockholm och tävla den helgen, så blir inte sådär jätteledsen om jag inte är en av de 25 som kommer med.
På fredag kommer allt att ligga uppe på sidan, röst om ni vill!

ikeagarderob.se

ibland vill man

Jag har ingen direkt hemlängtan, men det finns vissa saker som inte går att göra här eller som inte finns här som man vill göra/se/träffa/uppleva igen.
Jag älskar listor.
Därför kommer en lista på såna saker.

* Gå runt sjön med fint folk
* Familj
* Dampa med co-fia
* Bra vänner
* Bli indräkt i öl på Blackis
* Stå med Sandra mitt i natten och rita hjärtan i snön
* Den gula bänken
* Malmudden
* Sommarljuset
* Sola på Floras ca 3 på morgonen
* Kojis med Räkan
* Knäppa kvällar på Cleo
* Försöka se RocknRolla
* Hälsa på Sofia på Indiska
* Lära Robin pitemål
* Roadtrippa till Finland
* Skjutsa David på cykel från Jönsson till stan astrött 6 på morgonen
* Lyssna på galet hög musik när Räkan/ Jonas kör bil
* Sjunga Die Mauer med Sofia i Spanien

Det var allt jag kunde komma på för stunden.
Finns säkert en massa mer.
Vi har ju ändå hunnit med en hel del under åren.

Underbara bänk.

Götelabooooorg

Åh. Underbar helg. Underbara människor.
Vi redde ut begreppen "Norrland" och "Norrbotten".
Fredagen stod för världshistoriens kortaste toabesök och utgång. Allt på samma gång.
Samt en exploderad lasagne, men väldigt goda getostmackor.
Lördag innebar shopping. Hittade av misstag ett alldeles för dyrt tyg som nu ska bli en dyr tubhalsduk.
MEN NOG BLIR DEN JU UNIK ÅTMISTONE.
Kvällen spenderades hos Räkan och Jonas med Anton, Ylva och Frida.
Mycket roligt! Valar, absolute 90's, Berts favoriter, 19 glas på 6 personer(hur gick det till?), en tur till Willys på egen hand m.m.
Ut någonstans. Jag har inte den blekaste aning om var vi befann oss. Men det var trevligt.
Tog två sekunder innan vi fick syn på en pitebo. Och ytterligare två innan vi fick syn på en till.
Världen är liten helt enkelt.
Förundrades över krogarnas fina priser i Göteborg. Kommer vara ännu snålare när jag kommer hem vid jul.
Tog oss hem på något sätt. Hoppas att de andra också gjorde det. Men det tror jag.
Denna helg måste göras om. Helt klart.

 Innan lasagneexplosionen

 Mot centrum

 Ute

Ute

Önskad rörelse med Räkan

Min kropp är inte gjord för att sitta still så här mycket.
Inte vid en dator i alla fall. Usch. Jag är inte överförtjust i datorer och de gillar verkligen inte mig. Ändå måste vi nu umgås varje dag, många timmar.
Min rygg är trött, mina ögon svider, jag kommer få förslitningsskador i fingrar och handleder.
Ska nog investera i en massa ergonomiska saker.
Och så hoppas jag att jag och Räkan ska GÅ väldigt mycket i helgen då jag ska hälsa på henne i Götelaborg. MÅSTE röra på mig. Blir knäpp annars.
Kanske borde göra verklighet av den där idén om att springa upp och ner i trapporna på skolan en stund varje dag. Kanske.
Eller så lägger jag mig och sover nu innan mina ögon svider sönder av skärmljuset.
Längtar otroligt mycket till imorgon. RÄKAN och JONAS.
De är så underbara att man knappt vet vad man ska ta sig till.

Känner du fortfarande glädje Berit?

Läser Linda Skugges bloggbok. Gud vad jag älskar Linda Skugge.
Ett av hennes inlägg påminde tar upp en sak som jag kommer ihåg att jag blev väldigt upprörd över.
Förbannad faktiskt. Berit Andnors otroligt klumpiga uttalande.

"Det är med stor glädje som jag har läst de noveller, dikter och serier som har skickats till den här boken."

Så skrev våran före detta Barn- och familjeminister Berit Andnor efter att hon hade läst "Rapport från mitt hjärta", som utgavs av BRIS.
"Stor glädje"?
Hela boken skriker ju för fan av tonårsångest av den värsta sorten. Sån där djup tonårsångest, djup som ett stort svart hål som man aldrig kan ta sig upp ur.
Stor glädje. Fy fan Berit.
Tårarna flödade från hundratals ögon och blodet rann från hundratals armar, lår, smalben och andra tänkbara och otänkbara kroppsdelar på Sveriges ungdomar. Samma sak idag. Känner Berit fortfarande samma glädje?
"Rapport från mitt hjärta" är ett högt rop på hjälp, så ofantligt högt. Det borde eka från sydligaste skåne till nordligaste lappland. Men icket.
De där dikterna är inte skrivna av en glad tjej/kille med perfekt barndom och pushning på heltid från föräldrarna.
Nej, det där var och är fortfarande verklighet Berit. De där ungdomarna skrev om sin vardag, sin verkliga vardag. Och det är ju alldeles åt helvete fel att säga att man känner stor glädje över det.
Nä nu ska jag sluta. Det där har redan hänt. Men det är inte mindre upprörande för det, för skulle det komma en ny bok från BRIS idag, skulle reaktionerna säkert bli likadana.
Skärpning.

Sverigedemokraterna tågar i protest ur Storkyrkan när Eva Brunne predikar om att alla människor är lika värda.
Tycker det säger allt. Så sluta försöka slingra er undan nu.

Egocentrerad kommunikation

Den här dagen har varit så lärorik.
Kommunikation är så fantastiskt intressant och fascinerande. Speciellt den egocentrerade.
"Det är ett sundhetstecken att man ibland blir trött på sig själv"
Jag kanske är konstig, men det är så spännande varje gång jag träffar människor som uppenbarligen inte kan få nog av att prata om sig själv och avbryta alla andra för att berätta något om just sig själv hela tiden.
Helt otroligt att de inte hör hur de låter och blir trötta på det.
Jag tänker varje gång "det kanske blir annorlunda idag, hon/han kanske kan prata om något annat".
MEN nej.
Tydligen inte.
Fascinerande.
Jag blir trött på mig själv hela tiden. Jättefort. Om folk jag inte sett på länge frågar vad jag har gjort på sistone, blir det fasansfullt tröttsamt att bara höra sig själv gå på med "Jag gjorde, jag vill, jag ska, jag tycker.." BLAH.
Alltså på allvar. Det är helt imponerande hur vissa inte upplever sådant någon gång.
Jag känner en del såna människor och varje gång  jag träffar dem och de gör sådär så kan jag inte låta bli att bli lika imponerad. VARJE GÅNG.
Men självklart blir jag irriterad också. Men det blir väl alla.
Det finns med all säkerhet en hel del människor som går omkring och stör sig på mig och det får de gärna göra.
För alla är vi irriterande ibland. Så är det bara.
Vi är helt enkelt en bunt egocentriska jävlar allihopa.

Norrbotten, inte Norrland

Alltså nu är det så här.
Norrland sträcker sig ner ungefär till Gävle.
Javisst, vi från Norrbotten kommer då givetvis från Norrland, men det de flesta menar när de säger "Norrland",är ju Norrbotten, eller varför inte Lappland?
Lär er svensk geografi, det kan faktiskt vara nyttigt.
Det borde jag också göra. Kan det mesta vid kusten, men sen är det ju hopplöst.
Roligt är ju att jag kan alla flaggor i världen och alla Nordafrikas länder. Jippie.
Det använder jag ju varje dag. 

Kolla! Så här stort är det verkligen!

Mr. One Two

Men allvarligt.
Ni har ju till och med samma gångstil.
Är det inövat? Eller bara medfött? Meant to be liksom?
Jag bara undrar.

Oh oh, my telephone

Har just pratat i telefon med min kära mor i en och en halv timme. 
NITTIO MINUTER.
Jag som inte ens tycker om att prata länge i telefon och bara känner mig besvärad när man aldrig kan säga hejdå.
Ett typiskt samtal med mig brukar vara ungefär såhär:
M: Hej!
Någon: Hej!
M: Ska vi hitta på nåt?
Någon: Yes, det skulle vara fint.
M: Bra, är hos dig på en kvart, hejdå.
Någon: Hejdå.

Svårare än så behöver det väl inte vara?
Det är inte så att jag är livrädd för strålning och cancer, det är mer att jag blir uttråkad. Vill man säga något viktigt och prata länge så är det väl trevligare att göra det ansikte mot ansikte än öra mot telefon?
Eller är jag bara en sån där tråkmåns nu?
Äh, ni kan vara tråkmånsar som spenderar livet i telefonen. Jag har viktigare saker för mig och vill hellre träffa de jag pratar med. Det blir ju roligare så.

Samtalet med mamma var dock väldigt underhållande och trevligt. Jag behöver nog det för att inte tappa min "fina" dialekt. Säger ju till och med "Luleå" i skolan och inte "Lulää" som annars.
Så kan det ju inte vara.

Jag är hellre en Arial-människa än en Comic Sans-människa

Ingen vettig människa kan väl på allvar gilla Comic Sans?
Nej, det kan man bara inte.
Jag kommer ihåg när min förra rektor kallade kommunstyrelsemän till möten på skolan och inbjudningarna var skrivna med Comic Sans. COMIC SANS. (!!)
Förstår ni?
Nej, inte jag heller.
Comic Sans använder man när man skriver inbjudningar till sitt barns femårskalas, till barnets kompisar.
INTE till kommunstyrelsen. 
Sen fick vi en annan rektor som bjöd oss på sockerkaka och inte envisades med att kalla mig för Malin.
Undra om det hade något med Comic Sans-inbjudningarna att göra?

Oden and Tor, friends of mine

Gårdagskvällen var riktigt rolig. Producerade aftonklänningar inspirerade av Hermès på löpande band, researchade om Lindex och funderade allmänt på allting.
Till exempel hur svenska folket kunde rösta som de gjorde.
Fast kan inte fundera på det utan att bli en smula upprörd, så nu lämnar vi det.
MEN. "Jullovet" som är fullt av plugg kommer att spenderas i riktig vintermiljö hemma i norr. Jag och Sofia har redan smidit planer. Snön i stadsparken lär bli offer för våra upptåg.
Kim visade mig födelar med asatron och jag funderar på att konvertera.
Inte för att jag har nåt att konvertera ifrån. Är ganska otroende. Fast tror på "spöken" i och för sig.
Men det kanske inte räknas.
Eller?

Om ett par år.

Om ett par år kommer det att se ut så här.
I alla fall om jag ska tro dig.
Tack för uppmuntran, det uppskattas verkligen.
Denna bild gjorde verkligen min fredagsnatt.
Tack P.

Självömkan

Det är lördag.
Det är glapp i våran micro och jag kan inte poppa popcorn.
Jag tycker synd om mig själv.

Men bara just nu.
För tidigare idag fyndade jag en helt ny skiva av Manic Street Preachers och Linda Skugges bloggbok på myrorna för 30 spänn totalt. Jag gillar Linda Skugge.
Upptäckte att det inte finns ett enda par byxor i hela Borås som duger åt mig, men att man kan klippa sig för endast 150 på de flesta salongerna.
Unnande mig även Oasis "Lord don't slow me down".
Mycket mer nödvändigt än nya strumpor. Så resonerade jag.

Min ursäkt är att man fortfarande kan gå omkring i ballerinaskor här.

Valet och drömmar - på gott och ont

Just det. Lovade en liten rapport om mina åsikter om riksdagsvalet 2010.
Mina åsikter kan sammanfattas med ett ord. Blä. Eller möjligtvis "fan". Eller "uuueeööähäähhä".
Jag tycker att det är en rätt bra sammanfattning.
Jag har aldrig känt någon tvekan om vad jag har för nationalitet.
Jag är svensk. Eller var i alla falll det till i helgen.
Nu vet jag inte riktigt. Det finns ju nämligen vissa i detta land som skulle anse att jag absolut inte är svensk och därför roffar åt mig skola, jobb och bidrag på det svenska folkets bekostnad.
Men nu är jag faktiskt ganska så svensk ändå, så ni kan ju...
Det var nog allt jag hade att säga.
Eller nej.

Det är fullmånetider nu. Jag har haft en hemsk natt. Tack och lov var jag så trött att jag faktiskt lyckades sova ändå.
Däremot drömde jag att jag blev jagad av en psykopat-clown genom ett sjukhus som samtidigt var bombhotat och jag kunde inte hitta till skyddsrummet. Det var ännu hemskare än det låter.
Fast å andra sidan så drömde jag också att jag flyttade till London, träffade coola folk och hittade min RocknRolla.
Det var faktiskt också hemskt. Men på ett annat sätt. För nu är jag övertygad om att jag kkommer att älska London och att London kommer att älska mig tillbaka. Jag har hittat ett fint universitet med modedesign och marknadsföring. Sounds pretty good to me.
Men vi får se.
Antingen nåt sånt eller så flyttar jag ner på vinst och förlust och lever som den bohem jag förmodligen egentligen är.

Boråsare nudå.

Aa. Har uppenbarligen blivit en riktigt Boråsare nu. Har lyckats köpa Elfsborgs påse de senaste gångerna jag har varit på ICA. Nu hejar jag officiellt på Elfsborg.
Nejdå. Mitt hjärta tillhör Luleå. Eller var det Brynäs mamma?

P.S från och med den 5/11 är kommer jag att vara en rockinfreakapotamus for life.
Bara så att ni vet.

Pictures from Paris.

Friday. Oh, and Saturday and then the rest.

Fredag och lördag innebar nya sjukdomar och skador.
"Shoppingarm" och stigmatamärken av för tunga påsar bland annat. Sen ska vi inte tala om hur våra fötter mådde.
Jag och Sara gjorde nästan klart den högra stranden på fredagen, vilket innebar att vi gick omkring 1000 mil den dagen. I Alla fall kändes det så. Vi stack från hotellet 9 och kom tillbaka strax efter 21. Bra jobbat alltså.
Jag gjorde misstaget att köpa världens finaste fotobok av David LaChapelle på det moderna muséet och fick sen bära omkring på den i ytterligare 10 timmar. MEN det var det värt.
Vi sprang omkring i Marais, det gamla Paris där det var übermysigt och sen i de LaFayette, den stra gallerian där allt kostade 100 gånger mer än vad man hade råd med.
Men nog var det fint. Särskilt skoavdelningen hehehe..

Lördagen innebar trendspaning hos de stora modehusen på Avenue Montaigne.
Det var läskigt till en början, men till slut får man in vanan ch kan gå in i butikerna som att man hade råd att köpa hela världen. Trots att man går omkring i trasiga ballerinaskor.
Nästa gång ska jag köpa i alla fall ett nagellack eller läppstift på Chanel eller liknande, bara för att för en stund få vara del av en värld man annars inte kommer åt. En värld som förpackad i fina påsar, igenknutna med sidenband.
Efter att ha traskat in på några modehus och smygfotat lite inne på Prada, begav vi oss till den vänstra stranden och strosade runt på gator som tillät mer prisvänlig shopping.
Fyndade ett par svarta kängor utan(!) klack till ett mycket rimligt pris och stötte i sama stund på Frankrikes enda otrevliga butiksbiträde. Urusel service, men det stoppar inte mig när jag väl har blivit förälskad i ett par skor.
Stoppar något mig? Probably not. Förutom min egen snålhet i vissa fall.
Vi ramlade in på Monoprix nån gång efter 20 och mina armar skakade av trötthet när jag skulle lyfta upp en liten chokladbakelse jag ville belöna mig själv med.
Det är alltså inte hälsosamt att gå på stan sådär länge. Dog i hotellsängen ett tag och tog oss sedan ner för att äta middag. Somnade på tok för sent.

Söndag innebar en snabbtur på Louvren där vi sprang förbi en massa konstverk och jag fick mig tilldelat Vittore Carpaccios "La Predication de saint Étienne à Jerusalem". Detta ska alltså sedan inspirera mig till att designa ett denimplagg. Blir spänannde att se hur det går.
Efter Louvren var det dags för en rundtur med buss genom Paris för att vara sådär lite lagom turistig.
Alltså fick vi se bland annat Triumfbågen, Notre Dame och Eiffeltornet som inte alls är särskilt vackert.
Tror att jag var på tok för trött för att kunna uppskatta det mer.
Åt världens bästa sushi på kvällen. Åtminstone världens mesta. För mycket mat blev det.
Stor sushimeny, sallad och soppa och sen tre grillade laxspett.
Efterrätt var det inte tal om.

Måndagen var en sorgens dag. Vi skulle lämna Paris. Åhnej. Fast nu känner jag att det var riktigt skönt att komma hem, även om jag alltid känner mig hemma överallt.
Hade världens bästa studiebesök på Hermès där vi fick kliva in och titta på det allra heligaste, deras fantastiska sadeltillverkning!
Helt amazing. Inte undra på att det kostar. Men då får man också världens bästa service, livet ut.
Hela klassen fick goodie bags och trots smärta i hela kroppen, en enormt trötthet och lite ångest över hemresan, kunde jag inte sluta le från och med den stunden jag fick den orangea påsen i min hand.
Det var lycka mina vänner.
True happiness av den allra ytligaste sorten. Ungefär.
Bussresan hem var lång och natten spenderades i slutet av mittengången, under ett par säten för min del.
Lyssnade på the Verve och mådde faktiskt fantastiskt bra.
Vill gärna åka tillbaka igen.

Première Vision

För att ni som vill ska få en så bra bild av min resa till Parsis som möjligt, blir inläggen lite uppdelade mellan de olika dagarna.
Det blir dessutom mycket lättare för mig själv, eftersom jag ännu inte har hunnit sortera och reda ut alla minnen. Allt är med andra ord rätt rörigt just nu.
Bussresan blev ca sju timmar längre än planerat på grund av att någon slags rem bestämde sig för att brista mitt ute i ingenstans, någonstans mellan Borås och Helsingborg. Sen bestämde sig de tyska bilköerna för att välkomna oss med öppna armar. Usch.
Men kl 21 på onsdagen var vi i alla fall framme vid Hotel Jardin De L'Odeon på 7 rue Casimie Delavinge.
Mycket trevligt fast de randiga tygtapeterna i mitt och Saras rum kunde få hela världen att snurra om man var tillräckligt trött och slut.
På torsdagen blev det en tidig morgon då vi fick dressa upp oss till riktiga business women och sedan bar det av till Première Vision, världens största tygmässa och tro mig mina vänner, den är ENORM.
Nolia är en futtig fläck vid jämförelse.
Jag, Sara, Saara och Rebecka hade hand om avdelningen Seduction och trots att vi hade blivit varnade för att vi kunde få stöta på allt möjligt otrevligt beteende, så råkade vi inte ut för något sådant.
Sara och jag lyckades til och med charma en engelsktalande italienare. Goodiegood.
Vi lyckades beställa lite tygprover och fick några på plats.
Trots de bekväma (men proffessionellt snygga) skorna, fick vi rejält ont i fötterna och höll i slutet av dagen på att dö i en sackosäck inne i "biosalongen".
Hade gärna legat kvar där hela natten.
Efter mässan släpade sig nästan hela klassen till en restaurang och åt innan vi släpade oss tillbaka och sov som döda sälar.
Mycket trevlig och lärorik dag i alla fall. Tyvärr fick man inte fota på mässan, MEN alla hade kamera med sig. Tolka det som ni vill, men inga bilder kommer upp här i alla fall.

Borås

Hemma igen. Har ont överallt och världen gungar lite lätt efter ett dygns bussåkande.
Möts av otroligt hemska bilder på facebook, ca 5 år gamla eller nåt. Planerade mord och brevbomb, men slutade med ett vädjande. Hon är ju trots allt min syster.
Ibland önskade jag att jag också hade hjärta att vara sådär överjävlig.
Paris har varit fantastiskt och det grämer mig lite att jag är tillbaka i detta land där SDs röster överstiger Vänsterns.
Ska fly så snabbt som möjligt.  
Summering om Paris och min enorma besvikelse över valresultatet kommer senare.

Just nu är svenska folket fucking twats.

Paris, my love.

Om två timmar sticker vi.
Hej.

Bollocks

Det finns ett enkelt sätt att ta reda på om jag är arg på riktigt. Bara lyssna.
Alla svordomar blir plötsligt brittiska. Bollocks alltså.
Så avslöjar jag mig själv.
När jag tidigare i veckan, efter ca trettiofem försök att blanda till rätt nyans av marinblått, misslyckats ännu en gång, fick min akvarellfärg finna sig i att bli kallad "fucking twat".
Jag var Michelle och akvarellfärgen Tony.

Just det. Fler människor borde se Skins.
Och.
Jag borde sluta beskriva delar ur mitt liv genom att förklara scener ur avsnitten.
Även om det funkar rätt bra.
Men det börjar bli en ovana.

Ska försöka få ihop packningen nu. Blir nog ingen kläd- eller skokris trots allt.
Visade sig att jag faktiskt är rätt fabulös när allt kommer omkring.

Fascination

Tänk hur många saker här i livet som är fascinerande. (ja det är så man stavar det)
Såpbubblor. Människor. Klädstilar. Öron. Rubiks kub.
En sak som uppmärksammade mig för några dagar sedan, var SD:s valstuga på torget. Jag strosade förbi och hörde "Det är viktigt att vi motar islams inflytande". Jag fann detta uttalande väldigt intressant och helt plötsligt befann jag mig alldeles utanför stugan, i färd med att fråga vad i hela världen de menade med det?
Såg att de övriga lyssnande ungdomarna vid stugan tänkte "Åhnej, antingen är hon dum i huvudet eller så är hon  muslim".
Det tänkte tydligen också han som pratade om att mota islams inflytande. Just därför var det väldigt FASCINERANDE att se och höra hur han besvärat började förklara vad han menade med det uttalandet.
Det var så intressant att jag inte ens orkade bli irriterad förrän jag hade gått därifrån och min fascination över den dåliga och bortförklarande förklaringen utbyttes mot frustration, irritation och en viss fascination (igen!) över att en del människor faktiskt lyssnar och tar till sig vad de säger.
För det är ju inte det minsta vettigt enligt mig. Men människor är i allmänhet ganska dumma enligt mig.
Även jag. Jag tycker ofta att jag är oerhört komplicerad och lite lätt dum i huvudet eftersom jag är rätt dålig på att förstå vissa saker som andra tycker är självklara. Speciellt känslor.
Jag är medveten om att det där med känslor är en bristvara hos mig vid vissa tillfällen. Ofta bryr jag mig men är rätt handikappad när det gäller att visa det.
Och ibland bryr jag mig inte alls. Och då visar jag heller inget.
MEN jag är faktiskt inte så kall och omänsklig som jag vet att vissa anser. Där har ni fel.

För att återkomma till dagens fascinerande ämne fascination, (ja jag älskar ordet!) så måste jag nämna ännu en sak som är just fascinerande. Bloggar.
Jag har aldrig varit ett fan av bloggar och modebloggar à la vissa Kenzor och Kissier får mig att undra om folk har någon värdighet kvar. Tyvärr är det så. Jag fattar inte grejen. Kanske är det där ännu en del av mig där jag inte förstår det alla andra förstår. Må så vara.
Kanske har det något väldigt viktigt budskap ibland. Vissa vanliga "svenssonbloggar" är också fascinerande.
Det är intressant hur ofattbart ointressanta en del bloggar är. Jag läser de bloggar som jag tycker är bra och lyckligtvis finner jag mina vänners bloggar bra. Speciellt vissa som har en talang för skrivandet. Ingen nämnd och ingen glömd.
Men jag fullkomligt skiter i vilka som läser min blogg. Det är inte meningen att den ska vara intressant eller nyskapande, jag använder den bara för att rensa mitt huvud som annars skulle explodera av tankar och åsikter. Och för att jag blev halvt tvingad till att blogga.
Nog om fascination.
God natt.

First I take Borås..

Japp. Först tar jag Borås. Sen får vi se. Alla i klassen fick en lapp men goda "råd" av en lärare i veckan och på min stod det att man ska göra det man känner starkt för.
Jag känner starkt för London och har gjort det rätt länge. I alla fall ett par år.
Men på tisdag bär det av till Paris. Har fått en massa info om resan idag och mer blir det på måndag.
Har antecknat tre sidor om hur man bör uppföra sig och klä sig på tygmässan Premiére Vision som vi ska besöka. Kan bli spännande. Får se om man klarar av det, men det ska nog gå. Prata engelska och vara trevlig är väl inte omöjligt? Det som kan bli omöjligt är packningen och skovalet.
Börjar ångra att jag inte tog med mig den stora resväskan eftersom vi ska samla på oss allt material vi kan under våran vistelse och faktiskt MÅSTE vara snygga för att bli socialt accepterade av den franska befolkningen.
Det där med att klampa in i converse hos Chanel går bort, helt klart. Varför packade jag inte med mig ett enda par pumps?
Jo. För att ha en ursäkt att få köpa fler. Klädkrisen kommer att vara ett faktum nästa tisdag. Hur ska JAG orka vara uppklädd en hel vecka? Inte likt mig. Men, det ska nog ordnas, jag är ju en kameleont. Smälter in på vilken festival som helst men skulle nog samtidigt kunna gå på Nobelmiddagen. OM jag ville.
Men det vill jag inte. Festival tackar jag däremot gärna ja till.
Är i alla fall oerhört exalterad över den kommande resan och jag tror att mitt insamlande av inspiration kommer att gå som smort.

Nu ska jag återgå till mina tygprover och fortsätta grubbla lite över kläder och storleken på min resväska.
Har dock kommit underfund med att det mesta går att lösa med de lå kassarna från IKEA.

Colourful

Nu känns det att skolan har dragit igång. Min "att göra-lista" är faktiskt längre än på länge.
Ikväll ska jag försöka mig på Corel DESIGNER 12 för att göra en übersnygg T-shirt som alla vill ha.
Ska nog gå bra tror jag. Känner igen det mesta i programmet, men så blir det kanske när man sitter på skolan för skojs skull och nöter Kaledo en massa eftermiddagar.
Modeteckningen idag var riktigt kul. Gjorde en man (!!) i samma stil som Liselott Watkins skisser. Snygg blev han minsann.

I helgen köpte jag en skohylla. EN. Och precis som min vän Räkan, undrade jag direkt när jag kom hem hur jag kunde vara så naiv och tro att jag kunde klara mig med endast en. Sprang ner direkt och köpte två till.
Ser faktiskt rätt fint ut med alla skor i rummet, även om jag verkligen borde tvätta mina röda converse.

Igår insåg jag att jag måste ha fler böcker. Funderar på allvar på att låna någon tung rackare som exempelvis "Brott och straff", enbart för att sakta ner min läshastighet, som nu ligger på ca 3 böcker/vecka om jag räknar rätt. Så går det när man inte har någon speciell kurslitteratur än så länge.

En glad nyhet. LIAM HÄNGER ÄNTLIGEN PÅ VÄGGEN!! I och för sig enbart i en plastficka, men ändå. Har dock tagit mig från november förra året tills nu att åstadkomma detta. Bättre sent än aldrig.

I met trouble, then trouble met me

Har inte haft tillgång till min dator sedan torsdag och jag har faktiskt kommit på en hel del att skriva om under helgen. Det mesta hamnar nog endast i min "dagbok" tyvärr, men några tankar ska väl kunna hamna här också.

Om ni undrar över rubriken på detta inlägg, kan jag berätta att det är en underbart fantastiskt kvinna som uttalade de orden en gång för rätt många år sedan. Många år betyder i detta fall att jag knappt var född då.
Kvinnan i fråga är Courtney Love. Jag beundrar henne.
Ni som bara har läst löpsedlarna om henne borde tänka om. Det kan hända att hennes intelligens överstiger eran. Eller så inte. Men det viktiga är inte huruvida hon har högre eller lägre IQ än andra.
Hon vågar. Jag har beundrat henne sedan barnsben, tro det eller ej och det har faktiskt grott en egen Ms. Love inuti mig rätt länge, fastän hon inte syns på utsidan.
Huvva tänker ni nu, men det ska ni inte. Mycket av min inspiration kommer från henne och kreativitet är ju något bra. Håller ni inte med?
"Destruction leads to a very rough road, but it also breeds creation"
Den versraden från Californication kan vara en av tidernas bästa enligt mig och den är Courtney Love personifierad.
Om jag inte vore så prydlig och ordentlig som jag faktiskt är, hade jag också ställt mig på en scen, skrikit "Fuck you" till hela världen, men just nu känns det som att det där är för sent för mig.

En annan person jag vill hylla idag är Nick Hornby. Köpte hans "High Fidelity" på Myrorna i fredags och i går läste jag ut den. Den är nästan min nya Bibel, (Inte för att den riktiga Bibeln någonsin har varit MIN Bibel) strax bakom "Scar tissue" på listan över mina "Bibelböcker".
Jag känner igen mig väldigt mycket i bokens huvudkaraktär Rob, vilket genast leder till frågan om jag är väldigt manlig. Är jag det? Är jag, en tjej på just fyllda 20 år egentligen en ungkarl på 35?
Hm. Frågan kvarstår. Men visst är det intressant? Jag är ju i alla fall inte urtypen av en tjej, men så långt som 35årig ungkarl skulle jag inte vilja gå.
En fråga till. HUR SJUTTON kan jag ha missat High Fidelity alla gånger den har gått på tv?
Ingen vet, inte ens jag. Jag vet nog minst av allt.

        My personal goddes

Here, right now

Här. I Borås. Väldigt fin stad må jag då säga.
Vi kom fram trots ett litet kostsamt tillbud. Varför gäller aldrig försäkringarna när man verkligen vill att de ska gälla?
Nåja, vi lever och mår bra. Har internet så vet saker och känner mig inte isolerad längre. I-landsbarn, javisst.
Möblerna är på plats och strykjärnet invigt för att garderoben ska kunna fyllas.
Skolstart på måndag. Jag kommer att älska det här.
Och det menar jag verkligen.

Imorgon blir jag 20. Ett steg vidare på vägen alltså. Någon skillnad? Inte mycket.

Hejrå osv

Hejdå, goodbye och vi ses!
Sticker till Borås i ungefär ett år nu.
Tillbaka tidigast till jul.
Wish me luck.
Eller. Wish you luck. Som måste klara er utan mig.
Kommer sakna er.

Bitterljuvt

Varför just den bitterljuva symfonin?
Jo. Enligt mig är livet som en symfoni, en ständigt förändrande melodi med många instrument och toner. Sen älskar jag ordet bitterljuvt. Kan vara ett av de finaste orden vi har i vårat svenska språk.
Annars är jag inte mycket för svenska. Förvänta er därför inga pedantiskt språkligt korrekta inlägg.
Tycker att det är mycket enklare att uttrycka sig kreativt på engelska, något som våran diktskrivning i svenska B bevisade rejält. Lyckades producera 10 alster på engelska men bara ett på svenska. Som jag inte ens var nöjd med.
Det jag har märkt är också att det mesta i livet är just bitterljuvt. Kan något vara bra eller dåligt rakt igenom? Om man tänker efter är det inte så många saker. Inte enligt mig.
Nu kan det vara så att jag är en pessimist utan dess like. MEN. Jag tror att jag har rätt.
Där har ni förklaringen i alla fall.

Sen beundrar jag Richard Ashcroft väldigt mycket. Lyssna och lär.
Videon till Bitter Sweet Symphony är något fint.

Jaha.

Shit. Jag har en blogg.
Vad hände?