Om ni undrar över rubriken på detta inlägg, kan jag berätta att det är en underbart fantastiskt kvinna som uttalade de orden en gång för rätt många år sedan. Många år betyder i detta fall att jag knappt var född då.
Kvinnan i fråga är Courtney Love. Jag beundrar henne.
Ni som bara har läst löpsedlarna om henne borde tänka om. Det kan hända att hennes intelligens överstiger eran. Eller så inte. Men det viktiga är inte huruvida hon har högre eller lägre IQ än andra.
Hon vågar. Jag har beundrat henne sedan barnsben, tro det eller ej och det har faktiskt grott en egen Ms. Love inuti mig rätt länge, fastän hon inte syns på utsidan.
Huvva tänker ni nu, men det ska ni inte. Mycket av min inspiration kommer från henne och kreativitet är ju något bra. Håller ni inte med?
"Destruction leads to a very rough road, but it also breeds creation"
Den versraden från Californication kan vara en av tidernas bästa enligt mig och den är Courtney Love personifierad.
Om jag inte vore så prydlig och ordentlig som jag faktiskt är, hade jag också ställt mig på en scen, skrikit "Fuck you" till hela världen, men just nu känns det som att det där är för sent för mig.
En annan person jag vill hylla idag är Nick Hornby. Köpte hans "High Fidelity" på Myrorna i fredags och i går läste jag ut den. Den är nästan min nya Bibel, (Inte för att den riktiga Bibeln någonsin har varit MIN Bibel) strax bakom "Scar tissue" på listan över mina "Bibelböcker".
Jag känner igen mig väldigt mycket i bokens huvudkaraktär Rob, vilket genast leder till frågan om jag är väldigt manlig. Är jag det? Är jag, en tjej på just fyllda 20 år egentligen en ungkarl på 35?
Hm. Frågan kvarstår. Men visst är det intressant? Jag är ju i alla fall inte urtypen av en tjej, men så långt som 35årig ungkarl skulle jag inte vilja gå.
En fråga till. HUR SJUTTON kan jag ha missat High Fidelity alla gånger den har gått på tv?
Ingen vet, inte ens jag. Jag vet nog minst av allt.
My personal goddes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar