Friday. Oh, and Saturday and then the rest.

Fredag och lördag innebar nya sjukdomar och skador.
"Shoppingarm" och stigmatamärken av för tunga påsar bland annat. Sen ska vi inte tala om hur våra fötter mådde.
Jag och Sara gjorde nästan klart den högra stranden på fredagen, vilket innebar att vi gick omkring 1000 mil den dagen. I Alla fall kändes det så. Vi stack från hotellet 9 och kom tillbaka strax efter 21. Bra jobbat alltså.
Jag gjorde misstaget att köpa världens finaste fotobok av David LaChapelle på det moderna muséet och fick sen bära omkring på den i ytterligare 10 timmar. MEN det var det värt.
Vi sprang omkring i Marais, det gamla Paris där det var übermysigt och sen i de LaFayette, den stra gallerian där allt kostade 100 gånger mer än vad man hade råd med.
Men nog var det fint. Särskilt skoavdelningen hehehe..

Lördagen innebar trendspaning hos de stora modehusen på Avenue Montaigne.
Det var läskigt till en början, men till slut får man in vanan ch kan gå in i butikerna som att man hade råd att köpa hela världen. Trots att man går omkring i trasiga ballerinaskor.
Nästa gång ska jag köpa i alla fall ett nagellack eller läppstift på Chanel eller liknande, bara för att för en stund få vara del av en värld man annars inte kommer åt. En värld som förpackad i fina påsar, igenknutna med sidenband.
Efter att ha traskat in på några modehus och smygfotat lite inne på Prada, begav vi oss till den vänstra stranden och strosade runt på gator som tillät mer prisvänlig shopping.
Fyndade ett par svarta kängor utan(!) klack till ett mycket rimligt pris och stötte i sama stund på Frankrikes enda otrevliga butiksbiträde. Urusel service, men det stoppar inte mig när jag väl har blivit förälskad i ett par skor.
Stoppar något mig? Probably not. Förutom min egen snålhet i vissa fall.
Vi ramlade in på Monoprix nån gång efter 20 och mina armar skakade av trötthet när jag skulle lyfta upp en liten chokladbakelse jag ville belöna mig själv med.
Det är alltså inte hälsosamt att gå på stan sådär länge. Dog i hotellsängen ett tag och tog oss sedan ner för att äta middag. Somnade på tok för sent.

Söndag innebar en snabbtur på Louvren där vi sprang förbi en massa konstverk och jag fick mig tilldelat Vittore Carpaccios "La Predication de saint Étienne à Jerusalem". Detta ska alltså sedan inspirera mig till att designa ett denimplagg. Blir spänannde att se hur det går.
Efter Louvren var det dags för en rundtur med buss genom Paris för att vara sådär lite lagom turistig.
Alltså fick vi se bland annat Triumfbågen, Notre Dame och Eiffeltornet som inte alls är särskilt vackert.
Tror att jag var på tok för trött för att kunna uppskatta det mer.
Åt världens bästa sushi på kvällen. Åtminstone världens mesta. För mycket mat blev det.
Stor sushimeny, sallad och soppa och sen tre grillade laxspett.
Efterrätt var det inte tal om.

Måndagen var en sorgens dag. Vi skulle lämna Paris. Åhnej. Fast nu känner jag att det var riktigt skönt att komma hem, även om jag alltid känner mig hemma överallt.
Hade världens bästa studiebesök på Hermès där vi fick kliva in och titta på det allra heligaste, deras fantastiska sadeltillverkning!
Helt amazing. Inte undra på att det kostar. Men då får man också världens bästa service, livet ut.
Hela klassen fick goodie bags och trots smärta i hela kroppen, en enormt trötthet och lite ångest över hemresan, kunde jag inte sluta le från och med den stunden jag fick den orangea påsen i min hand.
Det var lycka mina vänner.
True happiness av den allra ytligaste sorten. Ungefär.
Bussresan hem var lång och natten spenderades i slutet av mittengången, under ett par säten för min del.
Lyssnade på the Verve och mådde faktiskt fantastiskt bra.
Vill gärna åka tillbaka igen.