Word.

Det borde finnas gränser för hur stort ens ego får vara.


Kollade nyss en lista på msn över världens hetaste män. LIAM FANNS INTE MED.
Jag ska göra en egen lista.

Löften eller mer av förhoppningar kanske?

Har just tagit farväl av två bra människor i våran superkvartett.
Undra när vi får tillfälle att vara vi fyra igen? Till sommaren? Eller senare än så? Vem vet?
Tack och lov för att dagens teknik finns.
Även om den för det mesta driver mig till vansinne.

Satsar på att se ut som ett argt bi i min illgula klänning imorgon när vi inviger det nya året.

Några löften (eller mer förhoppningar) inför nyårsafton:

1. Nyår ska firas med mina vänner, inte med någon annan
2. Festen ska inte dö efter tolvslaget
3. Lösögonfransarna ska sitta snyggt
4. Jag ska inte dricka rödvin och diskutera politik klockan 3 på natten
5. Jag ska inte ta mig hem först kl 13 dagen efter
6. Jag ska inte bli nedputtad i en snödriva
7. Jag ska inte ha något med lakritssmak i min mun någon gång under kvällen
8. Jag ska inte bli armbågad i näsan när jag äntligen har somnat
9. Mina vänner ska få vara precis så glada de vill
10. Jag ska spela hela låtar på spotify som BARA jag har valt (den här blir svårast att klara)

Med tanke på hur udda mitt förra nyår var så ska det här inte bli några större problem.

I had a dream

På julafton sket jag i Kalle och såg istället The runaways ännu en gång.
I helgen kände jag att något borde hända här. Det kanske är mitt ansvar att dra igång 10-talets  runaways, ställa mig upp på en scen och skrika av mig lite.
Sverige har inget Fuck you-finger än. USA har en del, men Sverige har inget. Det är ju lite orättvist och i det här landet ska ju allt vara så rättvist så varför inte?
Jag skulle kunna offra mig.
I nattens dröm blev det här sant. Det var en rolig dröm.
Det påminde om en kväll på Blackis, med skillnaden att jag och andra stod på scenen istället för i publiken.
Jag tror att jag är mer av en Joan än en Cherie.

Vem vill bli min Cherie, min PIC?

Into the wild?

Hemma. Allt är ungefär som vanligt. Kul att träffa människor? Ja.Kul stad? NEJ.
Har funderat på det här ett tag. Någon gång ska jag resa till en hemlig destination. Eller okej. Alla kan få veta den första platsen jag ska åka till, sen är resten hemligt. Jag ska inte vara borta alltför länge, ha hemligt nummer så att JAG väljer VEM jag ska prata med och NÄR. Gud vad skönt det skulle vara.
Och ja. Självklart åker jag själv. Det ska bara vara jag och min lilla packning.

Snart är det julafton. Är sjuk som vanligt. Bitterheten borde vara ett faktum, men faktiskt inte. Är för van helt enkelt.
Ska ägna dagen åt massivt skolarbete. Och att försöka sy en jul/nyårsklänning. Kan funka.
Ska göra det tillsammans med Ally McBeal. Hon är en fantastisk kvinna. Längtar dock till de andra säsongerna när Ling är med. Jag ÄLSKAR Ling.
En gång fick jag höra att jag är som Ling, fast utan Pradastiletter. Sant. Jag har inga pradastiletter.
Bara Pradasandaler. Ling light.

Jag tar det som en komplimang.

Hemma

Man vet att man är hemma när man går på stan ett litet tag, klagar över att det blåser så jävla mycket och hinner bli omkramad två gånger. Det är Luleå det.

Förresten. En gris i stadsparken? En GRIS? Nästa år blir det väl en snigel då.

Hej och hejrå

Om två timmar går flygbussen till Landvetter.
Då blir det hejdå västkustområdet som inte klarar av snö och kyla och hej norrbotten där sånt är helt naturligt och där folk pratar helt normalt. Precis som jag alltså.
Hann tyvärr inte klippa mig.
Ikväll blir förmodligen middag hos farmor och farfar. Ser framför mig hur jag nästintill stryps av alla kramar. Jag gillar inte kramar så värst mycket.
Nåja, de är allt bra gulliga ändå .
Lördagen verkar bli mer åt spelkväll med vin. Fast förmodligen utan vin för mig. Senare eventuellt en riktig mjödkväll i sann asaanda. Må Oden,Tor och Frej vara med mig.

Handtvättning är förresten underskattat. Det och springandet fram och tillbaka mellan datorn och skrivaren var min motion i veckan. Great. Lär dö när jag släpar min nästan säkert överviktiga väska till resecentrum.
Men så går det när man ska frakta hem patykläderna.

Åh gud vad trevligt

Ja, gud vad trevligt det var igår.
Trevligt 21-04.
Men varför i hela fridens namn diskuterade vi så djupa ämnen?
Nåja. Det var roligt att höra andras åsikter. För man lär sig av andras åsikter. Blan det värsta jag vet är människor som inte kan ta till sig andras åsikter. Ganska trångsynt. Jag gillar när andra har en annan åsikt än vad jag har, speciellt om de faktiskt vågar framföra den och inte avviker med ett "nej, jag vill inte argumentera mot dig, du vinner ändå bara."
Herregud. det är inte presidentvaelt det gäller och det är sällan jag kör över någon totalt. Bara om jag verkligen vill det, vilket inte är så ofta.
Sara var jättegullig och väluppfostrad och gav en vinflaska i present. Frågan är bara när man ska ha tid att njuta av den.
Imorgon ska vi ha paljettmåndag. Blir rätt fint med tanke på att jag sen ska ta hem alla mina partykläder och låta dem stanna där. Finns ingen tid för party här, egentligen.

God natt.

Skulle inte blogga. Skulle sova. Orkar inte blogga mer än tre rader.
MEN. Oasis. Liam alltså. Dör lite. Lika fin varje gång. Älskar att han hänger på min vägg nu.
God natt.

Hatet inom oss

Hatet, cynismen och bitterheten genomsyrade oss i helgen.
Vi är bra på att hata.
Vi kan hata på ett bra sätt.
Love is noise, love is pain. Nu ska jag inte gå in på vad jag anser vara meningen med Richard Ashcrofts ord, men de orden ska sitta i min hud en vacker dag. Förhoppningsvis ganska snart.
Jag har alltid tänkt att det är sant. Men nu tänker jag inte längre. Nu vet jag. Eller. Har jag egentligen vetat det hela tiden?

Varför är det aldrig vi som vinner 25000 i månaden i 25 år förresten?
Vi som har så storslagna planer.

Och tänk om man hade 14 barn, varav 8st födda på samma gång.
Och tänk att gå med dem på Nordstan en lördag innan jul.
Tänk på det ni.

Nu har jag inte tid längre. You Tarzan, me busy woman.

Liv och lärande

Man lär så länge man lever och man lär av sina misstag.
Lär aldrig spara en Corelfil som ska fixas i PS innan den ska tillbaka till Corel fel igen.
Och det där andra lär jag aldrig heller göra om.
I alla fall inte på det här sättet. Nej. Aldrig. För nu har jag lärt mig.
Orkar inte bry mig. Har viktigare saker för mig.
Men nu orkar jag inte vara snäll längre heller.
Snart kanske min brittiska sida kommer fram. Vem vet.
Som daddy sa. "Det finns ju alltid nudlar ifrån Tokyo."

Påbörjar den nya trenden redan nu. Nudelmiddag kl 22.
Hälsosamt. Men äh. Som alltid. WHO CARES?

Forever

Aa. Tror att vi kommer att vara forever.
Sofia. Rebecca. Emelie. Och jag.
Sofia var nyss så spontan att jag blev helt utmattad. Ännu mer utmattad.
Blir ännu en helg i Göteborg. En ännu bättre helg.
För nu kommer Sofia dit också.
Bara Emelie som fattas för att våran kvartett ska vara total.
Nåja. Tre är inte så dumt det heller.
Inte när det är så bra människor som vi är.

Inte så graciös bild. Men väldigt bra kväll.