I helgen kände jag att något borde hända här. Det kanske är mitt ansvar att dra igång 10-talets runaways, ställa mig upp på en scen och skrika av mig lite.
Sverige har inget Fuck you-finger än. USA har en del, men Sverige har inget. Det är ju lite orättvist och i det här landet ska ju allt vara så rättvist så varför inte?
Jag skulle kunna offra mig.
I nattens dröm blev det här sant. Det var en rolig dröm.
Det påminde om en kväll på Blackis, med skillnaden att jag och andra stod på scenen istället för i publiken.
Jag tror att jag är mer av en Joan än en Cherie.
Vem vill bli min Cherie, min PIC?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar