Idag har jag pratat framtid. Med skräckblandad förtjusning.
För det är väl just den känslan som framtiden brukar inge? I alla fall för mig.
Eller speciellt för mig, den überplanerande jungfrun som helt skulle ha ett i detalj utskrivet schema för allting som komma skall.
Men det är just det som är problemet med framtiden, man vill veta, men ändå inte och även om man skulle vilja veta och kunna planera och förbereda, så är det en miljon miljard saker som måste klaffa för att det ska bli just precis så som man vill.
Sen finns slumpen.
Just nu är jag helt färdig. Min hjärna har gått på högvarv hela dagen och när jag skulle förklara vad jag ville de närmaste åren, något som jag varit stensäker på ett tag nu, kom bara en massa sluddrande fram ur min mun.
Jag vet inte. Vi får se.
Men det är väl tjusningen med framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar