Då var vi här igen.
Julen.
Det är juldagen och julen är fortfarande igång för mig. Så är det när man har en familj som är delad i två.
Jag gillar inte julen något vidare. Bara massa stress för att hinna fram och tillbaka till alla som smsar/ringer/mailar om att jag borde hälsa på. Det blir liksom inget nöje i alla påhälsningar till slut, bara en massa besök att kryssa för på "måste-listan". I'm a Grinch, sorry.
Tack och lov för att den där ångesten jag hade som barn över vilken förälder jag skulle fira jul hos och vem som skulle bli besviken över mitt val, äntligen är borta.
Vartannat år här, vartannat år där, inget tjafs, ganska rättvist till slut.
Önskar verkligen att jag hade en kloningsmaskin, har behövt det i 16 år nu, men verkar inte göras framsteg på den fronten i forskningsvärlden.
Är väl medveten om att jag missar en massa skoj ikväll, men så får det vara.
Väggen var tillräckligt nära i maj, tror inte det var någon förutom mamma som verkligen förstod hur illa det var.
Kul, 21 och redo för inläggning på sjukhus. Och då hörde jag ändå till dem som hade tur.
Att jag tar en lugn jul i år är en lyx. Min julklapp till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar