Alltid nåt

Jo, det finns ju alltid nåt att vara förbannad på.
Idag är det, som så ofta annars...västtrafik. (suprise!)
Ska skynda iväg till skolan. Får trängas med 1000 andra plus 100 barnvagnar på en enda vagnsdel.
Hoppar på buss 100 och försöker sova så att jag minskar mitt underskott av sömn.
(för vem räcker egentligen 24 timmar/dygn till ?!)
Vänster bakdäck släpper helt plötsligt (HUR?) och dubbeldäckaren blir stående mitt på motorvägen.
Det börjar lukta bränt inne i själva bussen och busschauffören skickar ut alla. Bra omdöme, man vill ju inte bli sprängd i luften åtminstone.
Står nu i en snödriva med världens största packning, nyvaken för andra gången och försöker att inte dö när alla bilar kör alldeles för fort förbi och inte tar hänsyn till att det står ca 70 strandsatta människor vid vägkanten.
Busschauffören försöker få nästa buss att plocka upp oss men den kör rakt förbi oss.
Hör rösten från västtrafiks kontor säga "men hur ska de plocka upp 70 personer mitt på motorvägen, där går det ju inte att stanna?"
Pucko.
Ska vi stå där tills snön smälter och vi kan gå hem eller?
Lös det bara. Det står ju redan en buss mitt i vägen, en till kan väl inte skada så mycket?
Folk kör ju ändå som idioter.
Äntligen en snäll buss som plockar upp oss eftersom man visst kan stanna vid motorvägens vägkant, om man signalerar i god tid.
Och ännu en gång. Köp inte spårvagnar från Italien då de inte är anpassade för svenskt klimat och rostar sönder så att kollektivtrafiken kollapsar.

Alltid är det nåt.